- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Femte årgången. 1895 /
524

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

524

I ARBET AREFÖRSÄKRINGSFRÅGAN. 524

detta förhållande tillräckligt motivera att anstalten bidrager till dessa
personers fattigförsörjning, då de blifva invalider.

Vi hålla fore, att beloppet af detta bidrag icke bör sättas högre än
motsvarande försäkringsvärdet af de för den försäkrade inbetalade afgifter.

Att sjömän m. fl. skola vara berättigade att retroaktivt inbetala
resterande mantalspenningar är redan anfördt under 2. e).

e) Ingen, som erlägger bevillning för fastighet, kapital eller inkomst,
är berättigad till erhållande af pension, ej heller utbetalar anstalten
upp-fostringshjälp till föräldralösa barn, då behållningen i dödsboet efter
föräldrarne uppgår till N. N. kronor.

Man skall måhända säga, att större orättvisa är otänkbar än den
att lagligen tvinga en mängd personer till årliga inbetalningar af afgifter
till en försäkringsanstalt, hvilken icke är skyldig att mot dessa afgifter
tillförsäkra dem någon som helst personlig förmån.

Saken torde dock erfordra en närmare undersökning.

Besinnar man att ett af de viktigaste ändamålen med försäkringen
är att sätta en damm för den år från år ständigt växande
fattigvårdsbördan och att, så vidt möjligt är, till och med förminska dess nuvarande
tyngd, så är det gifvet att för de mera bemedlade, hvilka tyngst drabbas
af denna börda, en låg årlig personlig afgift såsom den ifrågasatta icke
annat är, ur rättens synpunkt betraktad, än en försäkringspremie, hvars
motsvarande förmån är en årlig förminskning af utgifter. Det är
visserligen sant att dessa utgifter, hvilka skulle förminskas, till större delen icke
utgå genom personlig beskattning, men vi skulle mycket bedraga oss,
om icke den föreslagna låga personliga afgiften för hvar och en af de
mera bemedlade fullt motsvaras af den högre fattigvårdskostnad, som
skulle drabba honom, om den uteblef.

Om vi sålunda alldeles icke vilja medgifva att det föreslagna
stadgandet innebär någon orättvisa mot de mera bemedlade, så är det äfven
ett annat förhållande, som för sakens rätta bedömande bör tagas i
öfvervägande.

De lägst beskattade, äro i de flesta fall beskattade just därför, att
deras arbetsförmåga förskaffar dem så stor inkomst, att den lagligen kan
beskattas. I och med att denna deras arbetsförmåga tryter, komma de
under beskattningsstrecket, hvilket i stället uppnås af andra; men i samma
stund de icke längre äro beskattade, äro de berättigade att erhålla den
pension, för hvilken afgifter blifvit erlagda. För dessa senare äro sålunda
de årligen erlagda mantalspenningarne invaliditetsförsäkringsafgifter och
förskaffa dem samma förmån, som samma afgifter förläna de icke
beskattade.

Gifvet är att barn af aflidne försäkrade föräldrar, hvilkas dödsbo
visar viss behållning, icke behöfva någon uppfostringshjälp.

Beräknar man antalet personer, som erlägga bevillning, till omkring
500,(XX), och antager man att mantalspenningarnas belopp skulle komma
att bestämmas till 7,80 kronor per man och 4,68 kronorfper kvinna, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:17:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1895/0530.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free