- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Femte årgången. 1895 /
526

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

526

I ARBET AREFÖRSÄKRINGSFRÄGAN.

der, erfordrar utredningar och beräkningar, som falla utanför syftet med
denna uppsats. Såsom önskningsmål torde vi dock kunna framhålla, att
tillskottet af statsmedel så beräknades, att pensionen för den, som erlagt
mantalspenningar i fem år, åtminstone kunde utgå med så stort belopp,
att med den stadgade förhöjningen för hvarje år utöfver fem, som
mantalspenningar erläggas, pensionen för den, som oafbrutet i 40 år eller
därutöfver erlagt mantalspenningar, kunde uppnå beloppet af anstaltens
minimipension. Kån så beskaffad anordning vinnas, så finge åtminstone
de utaf nuvarande generation, som icke öfverskridit 20 års ålder och
hvilka i stadgad ordning år från år erlagt mantalspenningar, för så vidt
deras invaliditet icke inträffar förr än vid 50 till 60 års ålder, åtnjuta full
pension och sköta sig själfva, oberoende af fattigvården.

Hvad som synes oss vara en obestridlig förmån med det af oss
föreslagna sättet för den nuvarande generationens pensionering är, att
kommunerna själfva därigenom finge stort intresse af att deras medlemmar i
stadgad ordning inbetalade mantalspenningarna, hvilken inbetalning just i
början, och innan försäkringsinstitutionen hunnit visa sina välgörande
verkningar, torde möta svårigheter hos den mindre bemedlade
befolkningen.

Dä emellertid fattigvården för nuvarande generation och för all
framtid skulle till väsentlig del komma att bekostas af statsmedel och af
försäkringsanstaltens medel, hålla vi före att staten borde tillsätta inspektörer
öfver fattigvården för kontrollen af medlens användande och fattigvårdens
skötsel.

* *

*



Vi hafva visserligen förutsatt, att allmänheten skulle bidraga till
försäkringen med en lika för alla utgående årlig personlig afgift, under det
att endast de, som icke erlägga bevillning till staten, skulle af
försäkringsanstalten draga den direkta förmånen af pensionsrätt. Skulle man
emellertid finna att de högre beskattade, hvilkas nuvarande
fattigvårds-afgifter utgå med ansenliga belopp, som år från år hota att förhöjas,
genom denna sin personliga afgift och förnekade pensionsrätt allt för litet
bidraga till en anstalt, hvars verksamhet naturligtvis kommer att
förminska fattigvårdsbördan, så är det ju intet som hindrar att man nedsätter
de allmänna personliga afgifternas belopp och ersätter den brist, som af
en sådan nedsättning skulle uppstå, med en uttaxering af visst belopp på
bevillningskrona, från hvilken uttaxering dock de lägst beskattade borde
vara befriade.

Huru strängt man än rättvisligen må hålla på en för alla lika
personlig afgift till en anstalt, hvars ändamål är allmän obligatorisk
försäkring, så synes det dock icke möta något hinder för att denna allmänna
personliga afgift må kunna förenas med en rättvist afvägd
förmögenhetsskatt. Äfven om denna skatt skulle drabba de högst beskattade med
samma belopp, som de senast föreslagna bidragen till försäkringen af de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:17:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1895/0532.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free