Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISKT IDROTTSLIF I FORNTIDEN.
531
dykning och visade ofta prof på stor skicklighet i klädsimning. Ej sällan
brottades de med hvarandra både öfver och under vattnet, hvarvid de
försökte att »föra i kvaf» hvarandra. Då kunde det ibland hända, att
segraren måste pä ryggen bärga den besegrade, som genom utmattning
ej själf kunde nå stranden. Ortens befolkning kallades med hornlåt
samman och beklädde stränderna, från hvilka kämparne kastade sig i vågorna,
där de anställde modiga kämpaspel och täflade med hvarandra på många
af simidrottens olika områden; och det väl aldrig uteblifvande
bifalls-sorlet af kvinnor och män bevingade här som vid andra idrotter de
täflandes mod och ärelystnad och underhöll hågen och intresset för
dessa härdande öfningar. Det hände ock, att konungen lät sin egen
dotter åskåda sådana täflingar. Hon höll då i handen den präktiga
hjälm eller gyllene armring, som skulle blifva belöning åt segervinnaren.
Bland dem, som häfderna nämna såsom framstående inom
simidrottens område, märka vi konung Olaf Tryggvesson — sin tids störste
idrottsman. Frän Laxdælasagan hafva vi ett exempel på hans märkliga
färdighet. När den store isländske idrottsmannen Kjartan Olafsson en
gick utmed Nidån i Norge, såg han flere män pröfva sina krafter
i brottning både öfver och under vattnet. Kjartan störtade sig i vattnet
för att pröfva sin simstyrka med den främste af dem, fattade tag i honom
och höll honom länge under vattnet; men, så snart han låtit honom
komma upp igen, fick Kjartan erfara annat, i det hans motståndare nu
drog ned honom och så länge höll honom under vattnet, att Kjartan
började frukta för, huru den leken skulle slutas. Så snart de emellertid
kommit upp till ytan, döko de för tredje gången ned under vattnet och
voro nu ännu längre därnere, så att Kjartan trodde, att han skulle gifva
upp andan. Uppkomna till ytan simmade de i land, och erfor nu
is-ländingen, att den, med hvilken han pröfvat färdighet och styrka, var
ingen mindre än konung Olaf Tryggvesson. I Snorre Sturlesons
konungasagor berättas äfven om konung Olaf Tryggvesson, att han i slaget vid
Svolder år 1000 sprungit öfver bord, och var då mångas tal, att konung
Olaf hade dragit af sig brynjan under vattnet och sedan simmat ut under
långskeppen och därpä lyckligt förts i land.
Färöingasagan, som förtäljer de märkligaste händelserna från den
tid Färöarne bebyggdes af norrmän och till omkring midten af inte
århundradet, skildrar, hurusom, under den märkliga striden mellan den
ädle, öppensinte Sigmund Brestesson och den baksluge, lömske höfdingen
Trond i Gata, den förre tillsamman med sin frände Töre och en annan
af sina män, vid namn Einar, under en strid mot Trond och hans män
till sist måste störta sig i sjön för att med simning rädda sig hän till
den närmaste ön — en god sjömil. Då de kommit halfvägs, sveko
krafterna Einar, som var en gammal man, hvarför Sigmund tog honom
på sin rygg, men i det samma drog den gamle sin sista suck. När
Töre och Sigmund endast hade en fjärdedel af vägen kvar, kände den
trogne Töre krafterna tryta och sade därför till sin följeslagare, att denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
