Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532
NORDISKT IDROTTSLIF I FORNTIDEN. 532
icke skulle bry sig om honom, ty skulle Sigmund äfven sörja för honom,
så satte han ock själf lifvet till. Men Sigmund hvälfde honom upp på
sina skuldror och sam vidare, men, när de nådde de starka bränningarne
vid ön, var Sigmund alldeles utmattad och förmådde ej hindra, att Töre
rycktes ur hans famn ut i hafvet och där fann sin död.
I förmågan att balansera nämnes Olaf Tryggvesson såsom den
främste. Han icke blott sprang på kanten af det rodda skeppet, utan
äfven utanför relingen på de stora årorna, under det skeppet roddes med
full fart, och lekte därunder svärdsleken eller som den ock kallades
handsaxa-leken: han lekte på sådant sätt med tre mindre svärd, att ett
af dem alltid sväfvade öfver hans hufvud, under det han hade af de
andra ett i hvardera handen. Det nedfallande svärdet greps alltid i
handfästet.
Hoppning öfvade man, helst iklädd rustning, på många sätt: både
fram- och baklänges, i höjden, ned för betydliga afsatser, öfver grafvar
och åar; också vittna sagorna ofta om, huru ett vågadt språng varit af
afgörande betydelse i ett förtvifladt handgemäng.
Nämna vi ytterligare ridt och skridskoåkning, så hafva vi väl
berört nästan alla i forntiden brukliga kämpalekar och idrotter.
Karakteren af nordmännens idrottsöfnihgar var kamp och täflan,
och det lände hvar och en till stort beröm att hinna någon utmärkt
grad af skicklighet. Det låg i tidens anda ett drag af öfverdådigt slöseri
med kraft och blod, en sorglöshet, parad med det manliga lugn, som
plägar vara kraftens kännemärke. Nordmännens idrottstäflingar och
kämpalekar voro ofta af farlig beskaffenhet, men förmågan att behärska
faran var just ett af de mål, man genom utöfvandet af idrotter ville
vinna. Frukterna af kraftig uppfostran och täflan i krigiska bedrifter
yppade sig fort nog ej endast i kroppslig härdning, utan äfven i andlig:
i oräddhet, frihet från all dödsfruktan och den fullkomligaste
sinnesnärvaro, som kommer en att aldrig, icke ens i dödens omedelbara
närhet, förlora sin fattning. Hederskänslan hölls på samma gång mäktigt
vaken. Hvar och när som helst kunde man med väpnad hand själf
värja sin ära och sitt rykte, ja så snart någon blott andades en fläck
därpå. Så bildades och sådana voro de män, från hvilka vi tagit land
i arf.
U.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
