- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Femte årgången. 1895 /
534

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

134

hennes bild fullt klar för sig, och den milieu, i hvilken hon lefver och arbetar,
blir så lifslefvande, att man efter läsningen däraf gärna vill säga författaren ett
varmt tack. De böcker hon i sin tidigare ungdom med förkärlek studerade
voro, utom Bibeln, Iliaden, Don Quixote och arbeten af den med Cervantes
samtidiga Quevedo, »en lefvande encyklopedi», som rörde sig på så olika
områden och som ställes i jämbredd med Rabelais eller Swift. Utom de
ofvannämnda två spanska författarna synes Senora Pardo Bazån först ganska sent
börjat taga någon kännedom om sitt eget lands litteratur, åtminstone den
moderna. Af romanlitteratur hade hon läst Walter Scott, Bulwer, Dickens,
George Sand, Victor Hugo och möjligen andra, innan hon skänkte någon
uppmärksamhet exempelvis åt Alarcön och Pereda.

Efter sitt giftermål bosatte hon sig i Madrid, i hvars aristokratiska salonger
hon glänste, men tyckes under denna tid mera hafva sysselsatt sig med politik
än med litteratur. Emellertid företog hon i början af sjuttiotalet en längre resa
genom Frankrike, England och Italien, och att denna resa ej var »blot til
lyst», därom vittnar tjugo års oafbruten litterär verksamhet, hvarunder hon
gifvit prof på en häpnadsväckande arbetsförmåga.

Hågen för filosofisk forskning tillfredsställde hon genom årslånga studier
af Kant, Schelling, Fichte, Hegel, Cartesius, Plato och Aristoteles, och först
därefter började på allvar hennes mångskiftande författarverksamhet. Men det
far icke glömmas, att hon därunder aldrig försummat de plikter, som åligga
den hängifna makan och den uppoffrande modern, ty hon har själf i kärlek
uppfostrat sina barn.

Det har här ofvan sagts, att Dona Emilia Pardo Bazåns
författarverksamhet är af det mest omfattande slag. Man kan också icke ögna igenom
någon af Spaniens mera framstående revyer utan att finna något af henne
eller något om henne. Redogörelsen öfver hennes arbeten måste därför blifva
ganska sammanträngd, men den torde ty värr också blifva ofullständig, då en
förteckning öfver alla hennes arbeten, trots alla försök att erhålla en sådan,
icke stått till buds.

»Om romanen», säger Senora Pardo Bazån, »består uti att beskrifva
orter, seder, bruk, med hvilka vi äro förtrogna, och karakterer, som vi kunna
studera hos människor omkring oss, så kan äfven jag försöka mig därpå\
Och försöket, som först visade sig i Revista de EspaHa och 1879 utkom i
bokform med titel Pascual Löpcz, utföll mycket lyckligt. Romanen är en
medicine studerandes autobiografi, där skildringen af universitetslifvet i Galicia
med dess medeltidsliknande, uråldriga, strama former är på nära håll med
yttersta noggrannhet studerad. Det är en outtömligt rik berättarkonst, grundad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:17:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1895/0540.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free