- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Femte årgången. 1895 /
550

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

55°

SPANSK NUTIDSLITTERATUR. 556

icke efter bestämda regler, som icke kunna rubbas; man tvingar icke in
författarna på förhand därunder. Kritikens roll är omkastad, eller rättare sagdt,
man har anvisat den dess rätta plats såsom analyserande med undertryckande
af den ledsamma dogmatismen och de afskyvärda formlerna. I vår tid
bedömer kritiken författarna icke såsom de borde vara efter lärarens föreskrifter
utan efter som de äro och visa sig. Den dömer frukten af trädet. Sålunda
har en oberoende och själfständig konstnär, som motsätter sig godtyckliga
klassificeringar, intet skäl att uppresa sig mot den moderna kritiken, hvars
uppgift icke är att rätta och befalla utan att studera, förstå och förklara. Nu
mera än någonsin proklamerar man i hvarje litterär strömning individens
skyldighet att som guld bevara sin egen karakter, stärka och utveckla den så noga
och kraftigt, som det är honom möjligt .... Däraf doften och färgen i hans
verk .... Zola säger mycket riktigt: le naturalisme est pius une méthodc
qtfune école. För min del anser jag detta vara ett framsteg. Två lyriker eller
dramaturger i forna tider liknade mycket mera hvarandra sins emellan än t. ex.
två romanförfattare i våra dagar. Jag tror, att förr voro skolorna mera
tyranniska och de ämnen, som en författare hade att välja mindre, skiftande.
Jag tror också, att författare fordomdags hade mycket mindre skrupler att
kopiera hvarandra.»

Om realismens bestånd säger förf. till slut: »Det sköna i litteraturen, som
i viss bemärkelse är evigt, är å andra sidan oändligt rörligt. Det växlar som
lifvet, som luften som vi inandas. Jag förutspår därför icke realismen ett
evigt herravälde, jag förutspår den endast en regeringstid. Jag må tillägga,
att dess grundbegrepp äro oförgängliga och att dess metod skall gifva lika
fruktbärande resultat under sekler som i dag.»

Trots det myckna af intresse, som den 300 sidor starka volymen La
Cuestiön palpitante erbjuder och som gör den väl värd ett utförligare
omnämnande, torde kunna anmärkas, att citatens mängd och längd icke står i rätt
förhållande till redogörelsen för Senora Pardo Bazåns här uppräknade andra
publikationer. Men det må gälla som en ursäkt, att den, som skrifver detta,
har öfverflyttat boken till svenska, och då manuskriptet — såsom förhållandet
äfven är med ett par andra af Senora Pardo Bazåns arbeten — af brist på
förläggare icke kommit att publiceras, har tillfället begagnats att särskildt fästa
uppmärksamheten därpå.

I januari 1891 började den rastlösa förf. utgifvandet af en högeligen
intressant kritisk och litterär revy under titel Nuevo Teatro crttüo, hvars innehåll
utgöres dels af kritiska uppsatser i skilda ämnen, dels af ett femtiotal cuentos
m. m. Hela det lärorika innehållet fylldes af Senora Pardo Bazån ensam»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:17:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1895/0556.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free