Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
554.
SWITEZ-ÄLFVAN.
Sägande så, hon föste i håret
kransen, af ynglingen bunden.
Ännu en nick — så svann hon i snåret,
svann i den okända lunden.
Skytten vill följa — fåfäng all rusning!
Spåren han miste i sanden.
Borta hon var som vårvindens susning.
Han stod allena vid stranden.
Ensam han skred bland greniga rötter,
skred Öfver gyttjiga stenar.
Allt var så tyst; blott under hans fötter
prasslade vissnade grenar.
Irrande blicken hittade spåren;
stegen till vattnet han ställde.
Vinden så ödsligt hven uti snåren,
böljorna sjödo och svällde;
Sjödo och svällde sällsamt i natten.
Se, hvilket under sig röjde:
t
upp utur Switez* silfrade vatten
fagert en kvinna sig höjde.
Kinden var blek som rosen, begjuten
arla af daggen på gräsen.
Luftig som skyn, en slöja var sluten
kring hennes himmelska väsen.
»Ståtlige gosse! yngling så fager!
— sporde hon, lyftande handen —
t
säg hvad som hit till Switez dig drager,
hit till den månklara stranden?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
