Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562
ETT NYROMANTISKT SKALDEIDEAL. 56 I
genom några mindre välbetänkta än välmenande ställen i Geijers bekanta
recension. Som anteckningar i Bohlinska samlingen i kungl, biblioteket visa,
ämnade han t. o. m. inleda Fågel Blå med sonetten »En främling i mitt land
jag är och blifver». Det skedde ej, men samma stämning behärskar den
sonett, som nu verkligen står som Försång, och som enligt anteckning å samma
ställe är skrifven 1841.
Af själfva sagospelet upptogo tidskriften Mimer och den dansk-svenska
Brage och Idun dels omarbetade, dels nya partier år 1839. och delvis nya
lyriska dikter trycktes _ sedan i kalendern Nordstjärnan. Men dessa nya
tillhöra ej de utarbetade fragmenten och äro svåra att inpassa i planen. Under
40-talets början har Atterbom äfven i öfrigt något sysslat med Fågel Blå.
Slutligen upptog han ämnet under sina sista lefnadsår. Han hade
omsider »tröttnat på prosan» och åter vändt sig till »diktens eviga sommarpark».
Så utkom 1854 den andra upplagan af Lycksalighetens ö, och därpå började
han med ny diktarglädje arbeta på sitt aldrig fullbordade sagospel. Ett bref
till Lindblad och en liten skrift af Tekla Knös omtala det. Men — för den
gamle skalden hade skuggorna blifvit långa, och den »blå fågeln» slapp bort
ur hans händer som fågeln i »Tusenskönan»:
"Det kvällas snart, farväl!"
Atterbom afled den 21 juli 1855.
Det slutliga fragmentet Fågel Blå utgafs sedermera. Det innehåller det
nu fullständiga och föga ändrade första äfventyret, vidare delar af det andra,
nya eller omarbetade från 1814, och slutligen ett fristående stycke, ett härligt
och typiskt ungdomsverk, oförändradt aftryckt ur Poetisk kalender. Till sist
följer det viktiga prosautkastet från 1818.
II.
Efter denna historiska orientering må vi skärskåda Atterboms ideella
patos sådant det direkt eller indirekt framträder i »Fågel Blås» personer och
särskildt i diktens centralfigur Deolätus.
Tidens poesi var till sitt väsende lyrisk. Icke ens hos Almqvist skapade
den figurer ur lifvet, som i betydelse gå upp mot Bellmans eller fru Lenngrens.
Typisk är Stagnelius, den enslige melankolikern, hvars själ är ett enda
strandlöst svall af lyrik. Hans episka och dramatiska personer drunkna utan
undantag i dess färgade böljor. Mer sinne för det objektiva har Tegnér, men han
skönjer allt i glimtar, i fågelperspektiv, och går öfver det intima och
individuella, som hans öga ej är lagdt för att se.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
