Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
576
ETT NYROMANTISKT SKALDEIDEAL. 56 I
Hans »Fridsrop» från 1820 öfverflödar af sådana känslor, och då han
1840 tager inträde i Svenska Akademien, får hans blygsamhet den
betecknande formen, att han prisade sig lycklig, »om i detta gille funnes, bredvid
rummen för snille och smak, äfven ett rum för blott beundran och kärlek».
»Älskar ej mest den, som mest förstår», heter det i hans hälsning till
allmänheten 1847; »Svenska siare och skalder» är Atterboms stora praktiska
utläggning af denna , sitt lifs text.
Alltså: först måste man se det positiva, det värderika i tingen. Att
förmå detta, däri består själens ungdom. »Nil admirari» är den lumpnaste af
satser. Atterbom fortsätter här Thorild i dennes kamp mot det lilla och
negativa — Thorild som han beundrar, utlägger och försvarar.
Men då han kallar det lika tomt att beundras som ljuft att själf beundra,
så skola vi icke tro honom. Tvärt om: att blifva förstådd ända ned på djupet
af sin själ, det är för en natur som Atterbom helheten, fullheten — det är
den romantiska blå blomman, funnen i den eröfrade medkänslan, hvilken, om
den verkligen är full och hel. är lika djup och rik, d. v. s. lika oändlig som
hans egen känsla.
Det är väl ur denna sympatetiska naturell, som Atterboms optimism
uppväxer, öfverskyggar sinnevärlden och sträcker sin krona ut i transscendenta
rymder.
Först sinnevärlden, naturen. På denna punkt är det lärorikt att jämföra
Atterbom med vår andre store romantiske lyriker.
Stagnelii namn kommer lätt på tungan, då man talar om Atterbom. De
ha mycket gemensamt: känslosvallet och oändlighetsperspektiven, anslagets
full-tonighet, färgprakten och versmusiken. Men Stagnelii syn på naturen som
fallen och trånande gör honom till vår store poetiske hypokonder, och han
har något angripet i känslolifvet, som måhända låter honom mer än
Atterbom intressera det slutande seklets publik.
Atterbom själf tillhörde naturligtvis Stagnelii varma beundrare. Men han
har häfdat skillnaden i deras världsåskådning, bl. a. i en dikt »Neckliljan»
från 1836, hvars kärna just är en gensaga mot Stagnelii snillrika och typiska
dikt »Suckarnes rnystér».
Neckliljan försvarar »den natur, som mörk du klandrar» och fortsätter:
"Säg ej: tvenne lagar styra lifvet,
makt att önska, nödtvång att försaka",
ty människans största makt är just att stöta det blott själfviska ifrån sig.
Och med lika tydlig anspelning på några bekanta rader i Stagnelii svårmodiga
dikt, slutar stycket:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
