Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN KRISTLIGT-SOCIALA RÖRELSEN I TYSKLAND. 616
den moderna judendomen». — Dessa hans fordringar voro ej så
synnerligen himlastormande. Gent emot de judiska idealisternas påstående,
att’ deras kultur rätt och slätt innehölle all mänsklighetens
sanningsinnehåll, fordrade han: mera anspråkslöshet. Gent emot de direkte
angreppen mot kristendomen inom den judiska pressen kräfde han: mera
tolerans. Så visade han genom statistiska utredningar, huru judarna i
i Tyskland allt mera slå under sig de mest inkomstbringande, men minst
arbete kräfvande platserna i samhället, men däremot draga sig tillbaka
på det mera produktiva, anspråkslösa arbetets område. »Devisen Billig
und schlecht kommer till en stor del på deras räkning. Öfverallt äro de
framme, där det gäller att göra sig till godo nöd och
spekulationslystnad. Svindel och ocker äro yrken, som de onekligen drifva med
förkärlek. De skörda gärna där, hvarest de intet hafva sått.» Gent emot
dessa sträfvanden ropade han: något mera jämlikhet.
Naturligen blef den judiska pressen honom icke svaret skyldig. Atta
dagar därefter höll Stöcker i ännu skarpare ton vid ett stort offentligt
möte ett nytt tal öfver »Nödvärnet mot den moderna judendomen». Och
så var det antisemitiska kriget i full låga. Allt bittrare blef striden å
ömse sidor, passionerna släpptes lösa. Stöcker nådde höjdpunkten af
antisemitisk fanatism i sitt 1882 offentliggjorda tal: »Judendomen i det
offentliga lifvet, en fara för det tyska riket». I sak äro dock hans
fordringar vida mindre hänsynslösa än många andra antisemiters. Det är
mot judarnes öfvermakt, icke mot judendomens existens i Tyskland, som
han riktar sina angrepp. De radikala antisemiterna säga: den sociala
frågan är väsentligen judefråga. Stöcker däremot: judefrågan är en
social fråga.
Stöckers antisemitism vände sig icke mot den judiska religionen;
den ville icke heller vara en rasstrid. På judarnes emancipation i det
tyska riket ville han icke göra något intrång, utan räkna därmed såsom
ett historiskt faktum, som icke kunde göras om. Hans sträfvande gent
emot judendomen bestämde han själf i motsats härtill såsom social-etiskt
och social-politiskt. I etiskt hänseende ville han väcka kristendomen hos
’sitt folk till en ny andlig makt gent emot judisk och halfkristen egoism
och mammonsdyrkan, ville lata tysk ärlighet och tro tränga ut
procen-taremoralen. I socialt hänseende var hans sträfvan att genom en klok
lagstiftning hålla det judiska kapitalet i tyglar. Därför ville han
upphäfva hypoteksväsendet och göra jorden osäljbar och obelånbar, införa
ändringar i kreditsystemet, som befriade affärsmannen från storkapitalets
godtycke, ändra börs- och aktieväsendet, inskränka anställandet af
judiska jurister i proportion till judarnes procent af folkmängden, utesluta
judiska lärare från folkskolorna o. s. v.
Dessa antisemitiska sträfvanden blefvo nu det Stöckerska partiets
hufvudsak, den kristliga socialismen vid dess sida mera en bisak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
