Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
626
DEN KRISTLIGT-SOCIALA RÖRELSEN I TYSKLAND.
I nära samband härmed står Göhres åsikt, att prästerna böra
uteslutas från direkt andel i den socialpolitiska partistriden. * Kyrkans sociala
uppgift är klassförsoningen, ej klasskampen. Och den förra uppgiften är
hvarken mindre maktpåliggande eller lättare än den senare. Men den
kan ej i hela dess vidd utföras af samma personer.
Därför vill Göhre och hans liktänkande en klar skillnad mellan den
kristliga samhällsverksamheten, som är kyrkans och prästernas sak, och
å andra sidan den social-politiska striden, hvari blott lekmän böra taga
parti. Visserligen hafva de beröringspunkter dessa två olika sidor af det
nutida samhällslifvet — framför allt genom det sedliga lif, som för bådas
framgång utgör pä en gång förutsättning och följd. Men af samma
organer kunna dock ej deras skilda funktioner utföras. Särskildt skulle
prästens hela verksamhet förvridas, om han ryckes in i partistriderna.
Detta motiveras på det mest öfvertygande sätt af författaren; men dådet
skulle blifva för långt att här referera hans hithörande argumenter,
an-befalles hans eget arbete till äfven svenska vederbörandes synnerliga
uppmärksamhet och behjärtande (sid. 192—200). Äfven antyder Göhre, huru
prästen genom verksamhet på den »inre missionens» och de mångfaldiga
olika icke politiska föreningarnes område kan bereda marken äfven för
de stora samhällsreformerna. Till så väl Stöckers som Baumanns
exempel kan han hänvisa, då han påstår, att i hvad fall som helst en fullt
energisk politisk partiverksamhet slutligen i praktiken skall visa sig
oförenlig med det prästerliga ämbetet: från det ha de ju båda af
förhållandenas makt nödgats draga sig tillbaka.
Förutom denna boskillnad mellan det kristliga och sociala i partiets
verksamhet yrkar Göhre på ett klargörande af dess ställning till
motsatsen mellan aristokratisk konservatism och proletärisk reformvänlighet.
Och därvid äro hans egna sympatier afgjordt på den sistnämnda
riktningens sida.
Ett stort småfolkets parti är det därför, som han väntar skola
utveckla sig ur de kristligt-cociales sträfvanden. Och däri tror han också
sig se framtidens hopp för sitt fädernesland, det förmedlande element,
som kan åter bringa det stagnerande statslifvet i gång, hvilket i sina
rörelser förlamas genom de båda hvarandra nu neutraliserande
ytterligheterna: å ena sidan det ytterligt konservativa parti, som bildas af de
stora godsägarne (de tysk-konservativa), de stora fabriksägarne och
köpmännen (hufvudsakl. bildande det frikonservativa nationalliberala partiet)
* I princip ansluter sig sålunda Göhre nästan till samma uppfattning som den, åt
hvilken kejsar Wilhelm gaf ett så drastiskt uttryck i sitt mångdebatterade telegram af den 18
sistlidne februari:
"Stöcker har slutat såsom jag för länge sedan förutsagt. Politiska präster äro ett
oting. Den, som är kristen, är också "sociaP, kristligt-social är omening och leder till
sj&lf-förhäfvelse och ofördragsamhet, bådadera rakt motsatta mot kristendomen. Prästerna skola
bekymra sig om själarna i sina församlingar och öfva människokärlek, men lämna politiken
å sido, emedan den icke angår dem. Wilhelm, /. /?."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
