Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
630
i jorden sänkte sig dess fasta grunder,
dess topp af töcken och af moln var skymd.
Igenom fönstren, stigande i vindel,
på mur och poster föll en dager blek,
och ögat skönjde en fantastisk lek
af former och gestalter som gaf svindel.
Kolonner buro, svällande af möda,
och som af vällust spändes bågars bugt;
från kapitälens korgar syntes flöda
i ymnig rikdom fantasiens frukt.
Där skälfde ångestrop i stenens tystnad,
och njutning suckade i hvalfvens skygd.
Af kufvad styrka och af kufvad lystnad
var Babelstornets fasta stomme byggd.
Og stedse høiere stiger han indtil det Sted, hvor Menneskehedens Guder
ligger, nedsænkede i Dödssøvn:
Där syntes djurgestalter, barn af drifter,
som stirrade med hemsk och gåtfull makt,
och slumrande i svala marmorgrifter
låg skönhetsdrömmens gudavärld på vakt.
Där s3’ntes känslans gud, med korset väpnad,
hvars milda löje döden själf förlät,
och kärlekens med blick af sorgsen häpnad,
och Mammon i sitt gyllne majestät.
Men endnu höres nede fra Jorden Menneskenes Raab: Nye Guder! Da
kaster Ator sig paa knæ og strækker sine Hænder mod Himlen, oppepaa
Taarnets Spids, hvor Morgensolen endnu finder ham hensunken i Bøn.
På himlafältet ljusa fåror plöjdes,
och solen steg och såg en välkänd syn:
en människa, hvars knän mot jorden böjdes,
och hvilkens händer lyftes emot skyn. —
Det er et Digt, som ikke let läder sig forstaa og nyde efter en enkelt
Gjennemlæsning, men som man beündrer og faar kjært, naar man først
har tilegnet sig det dybe Tankeindhold i dets rige Billedssprog og
pom-pøse Rytme.
Af lignende filosofisk Indhold, men tungere og mindre poetisk
be-aandet, er den underlige Allegori »Narren», hvori Mennesketanken i
Skik-kelse af Hofnar tiltaler Kong Lin, som sidder taus med et Afgudsbilledes
stive Holdning, og af ham forgjæves søger Lösningen paa Livets Gaader.
— Derimod gaar der en varm Strøm af ægte Menneskelighed og dyb
Følelse gjennem det vemodigt skjælvende, förunderligt gribende »Joconda»,
et af Samlingens smukkeste Digte, hvor den ældede, i Livets Skole
prø-vede Månd i ømme, bevægede Ord henvender sig til sin døende
Elsker-inde og ved Luthens Toner synger en sidste, smeltende Sang til
Kjær-lighedens Pris:
Min Joconda, du var kvinna!
Än på mina läppar brinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
