Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bokanmälningar och litterära notiser.
Axel Karlfeldt: Vildmarks• och kärleksvisor. — Stockh. 1895. J°s- Seligmann.
Vi ha sällan genomläst en diktsamling, som lämnat ett sà enhetligt
intryck, som den, hvarmed nu Axel Karlfeldt gjort sin egentliga debut
såsom lyriker. Grundtonen är alltigenom den samma som den, han redan för
fem år sedan anslog i de fyra dikter, som då infördes i denna tidskrift och
nu äfven återfinnas i dikthäftet, ehuru delvis i förbättrad form (så t. ex. gifver
en jämförelse mellan de båda olika versionerna af »Villgräset» ett vackert
vittnesbörd om den konstnärliga utveckling, som förf:s formtalang genomgått
sedan 1891).
Det är svensk skog och ås, hed och mosse, som utgöra denne förf:s
milieu; det är naturstämningarna där och en ung kärleks trängtan och fröjd,
som fylla hans sångarhjärta. Öfver det hela något af vildmark och
vagabond-lif. Spelmannen och tattaren, jägaren och nybyggaren äro därför hans folk.
Och så innerst in dock en vördnad för det enkla, regelbundna arbetet,
hvilken står i en oss tilltalande kontrast mot vildmarkssvärmeriet.
Man har ej utan skäl sammanställt dessa vildmarks- och kärleksvisor
med Frödings dikter. Beröringspunkter finnas oförnekligen både i den lyriska
stämningen och i lifsuppfattningen. Men det mästerliga närmande till
folkvisans omedelbarhet och melodifasthet, som man beundrar hos Fröding, har
ingen verklig motsvarighet i Axel Karlfeldts diktning. Trots att hans häfte i
sin titel betecknas såsom en samling visor, är den egentliga vistonen knappast
träffad i en enda af dem, — icke ens i »Fiskarvisa» och »Spelmansvisor».
I den förra är t. ex. redan ordet »solskensbjärt» i första raden tillräckligt att
jaga visstämningen på flykten.
Går man kritiskt igenom diktsamlingen är det icke svårt att här och
där leta rätt på sådana uttryck, som störa stämningen eller ock icke låta
tanken. bli nog klar. Men i det hela är det i hr Karlfeldts skaldskap något af
sund natur, som tilltalar. De känslor, för hvilka han funnit det rätta ordet,
äro väl icke hjärtats högsta; och än mindre röja de något egentligt djupsinne.
Men de gifva sig ju heller ej ut därför, och inom sin sfär synes oss äfven
detta innehåll berättigadt, — med den andliga hälsans rätt. Och formen är
merendels fulltonig, om ock emellanåt ej nog genomskinlig.
Vi skulle vilja bekräfta dessa omdömen genom några prof ur samlingen,
men förbjudas att göra det af det knappa utrymmet, som blott tillåter oss att
här tillägga ett uttryck af vår glädje Öfver, att vår vitterhet riktats med en så
dugande kraft, som förf. till denna diktsamling dokumenterat sig vara och än
mer kunna blifva. S—c.
George Egertok: Grundtoner. Bemyndigad öfversättning från engelskan. — Stockholm 1895.
Adolf Bonnier.
Mrs Clairmont var för ett år sedan alldeles obekant, och ej heller
hennes pseudonym George Egerton hade framträdt förr än å titelbladet till
Keynotes — så är den ofvannämnda bokens engelska titel —, men nu är hon
en europeisk ryktbarhet: icke genom sitt senaste arbete Discords, hvilket i
sin mån lär hafva varit en missräkning för hennes vänner, utan genom
debutboken: återigen ett exempel på, huru mycket lättare det är att väcka uppseende
genom ett första uppträdande, än att vidmakthålla intresset, sedan ej längre
nyhetens behag skapar succés.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
