Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
640
mer skänkt oss prof på den pyreneiska halföns samtida diktning, och den
akt-ningsbjudande förmåga, han därvid lagt i dagen, framträder ännu mer
fullkomnad i hans senaste samlingar. Anmälaren mäktar visserligen icke bedöma de
meddelade diktprofvens yttre likhet med originalen, men af den friskhet och
omedelbarhet, hvarmed de i sin svenska dräkt verka, kan man med tämligen
stor visshet sluta sig till återgifningens äkthet. Det låter sig nog icke förnekar,
att vissa af hr Björkmans tolkningar bära väl starka spår af de svårigheter,
öfversättningen vållat, men de flesta röja dock otvetydigt en förfaren konstnärs
hand.
Bland de femtio sånger, som rymmas i den lilla antologien »Ur Portugals
samtida diktning», sätta vi dem främst, som signerats med det i nämnda lands
moderna vitterhet frejdade namnet Anthero de Quental. Deras djupa
melankoli, deras sorgbundna resignation och deras starka evighetslängtan erinra med
gripande vemod om den rike ande, hvarur de framsprungit, en ande, som
kämpat sig trött och i förtid bröt sitt jordiska hölje. Ett nära frändetvcke med
Quental röjer Manoel Duarte d’Almeida, i hvars dikt »På pilgrimsfärd mot
fullkomligheten» en själ talar, som
— — — — — — — — längtar att få öfvergifva
sin skumma trånga skrud — — —.
Till det bästa i samlingen räkna vi ock åtskilliga dikter af Antonio Feijö,
såsom bekant Portugals nuvarande sändebud i vårt land. Hr Björkman
öfverflyttade redan 1893 en erotisk diktcykel af Feijö till vårt språk, och det
äkt-lyriska temperament, som i denna uppenbarade sig, framträder äfven i de nya
profven på den poetiske diplomatens skaldskap.
Medan det genom de flesta af de portugisiska dikterna går en ton af
hopplöshet och skepsis, ljuder däremot en klang af lefnadsmod och friskhet ur
många bland de sånger från Cervantes’ och Calderons hemland, hvilka
öfversättaren samlat i sina »Genljud från Hesperien». Inom denna antologi, som
vi icke tveka att räkna till vår litteraturs bästa vinningar under de senare åren,
rymmes en rätt omfångsrik skala af stämningar och tankar. Där finnas
religiösa meditationer af verkligt djup, elegier, som äro fria från sentimental
förkonstling, kärleksvisor af en skär och kysk fägring, och tidsdikter, som äga
både kraft och hänförelse. Att ingå på ett närmare omnämnande af enskilda
stycken tillåter oss icke utrymmet, men vi vilja åtminstone fästa
uppmärksamheten på samlingens pärla, Eusebio Blascos dikt »Smedjorna». Härligare
apoteos öfver fredens välsignelser än detta kväde torde knappast något.annat
lands litteratur kunna uppvisa. Skalden mötes under en kvällsvandring af
skenet från en smedja, och han fyller detta med tusende bilder: han manar fram
för minnet alla de tidsåldrar, då smedens konst skänkt våldet och tyranniet
maktmedel, men han låter ock tanken glida hän mot det fridsrike, som är
målet för de ädlastes längtan:
"Smiden de blanka lurar, som genom rymden skalla
Och bjuda folken täfla i verk af fredlig id;
byggen de ljusa hallar, där ära ägnas alla,
den svage som den starke, för gagnrikt nyttjad tid!
Smiden den hvassa yxan, som väg i vildmark banar,
spaden, som sänker träsken och skapar bördig jord,
plogen, som ogräsöknar till vana åkrar danar,
lien, som mejar skörden till bröd på odlarns bord!
Sjungen ined manlig stämma hymner till lifvets åra,
medan er slägga smider vapen för fredens dåd!
Må städets klang förkunna, att lyckans tid är nära,
då mänskligheten lyder blott broderskänslans råd!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
