Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dalakolonien i Jerusalem. Af Erik Aurelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en 4 månader lång förbindelse med kolonien i Jerusalem
sistlidet år.
Som bekant utgör dalfolket en integrerande del i amerikanska
kolonien därute, hvilken från början stått och ännu står under
ledning af mrs Spafford, en dam med — som den besökande
snart ser — både vinnande älskvärdhet och en stor förmåga
att fast hålla samman de olika elementen i enhet och harmoni.
Vi känna till »mrs Gordon» från Selma Lagerlöfs Jerusalem
och den mäktiga skildringen af l’Univers’ undergång; från ett
skeppsbrott, från den skakande erfarenhet mrs Spafford då gjorde
och det beslut, som hos henne därur mognade, härleder sig ock
det samfund, som betecknas af denna »American Colony».
Mrs S. var 1873 med sina fyra döttrar på resa från Amerika
till Frankrike, ångaren gick under på Atlanten, hundratals
resande omkommo och hon blef vittne till sina fyra barns död i
vågorna. Medan hon själf kämpade för lifvet, tyckte hon sig
»se klart Guds plan och vilja med människan och hon tänkte
då, att om Gud ville skona hennes lif och ge henne nåd, skulle
hon göra allt hvad hon förmådde att i lifvet förverkliga hvad
som nu för henne uppenbarats».[1] Hon räddades jämte några
andra och ilandfördes på Frankrikes kust. Hennes man var
kvar i hemmet på andra sidan Atlanten; född i Stavanger hade
hon redan som treårs barn med sina föräldrar kommit öfver
till Amerika och sedermera blifvit gift med H. G. Spafford,
jurist och ämbetsman i Chicago (han är död och hvilar i den
gemensamma grafven på Zionshöjden i Jerusalem). De båda
makarna jämte andra amerikaner grundlade nu i Chicago ett
litet samfund »med idealet att i lifvet göra verklighet af Jesu
lära, med valspråket ’älska din nästa som dig själf’». Efter en
tid beslöt man flytta öfver till Jerusalem och dit ankommo af
samfundet 19 personer år 1881. Af en turkisk officer
hyrdes ett hus på högsta punkten af stadsdelen Bezetha innanför
Damaskusporten. Här bodde man i fullständig
egendomsgemenskap (ett grundläggande drag som alltfort utmärker kolonien)
och ägnade sig åt hjälp af och vård om fattiga och sjuka.
Kolonien fick genom sitt oegennyttiga arbete snart nog mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
