- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Första årgången. 1911 /
503

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DAGENS FRÅGOR

Den 26 september 1911 utväxlades i Stockholm
ratifikationerna på den mellan Sverige och Italien den 13
april s. å. afslutade skiljedomskonventionen, och några timmar
senare afsände italienske utrikesministern, markis di San Giuliano, sitt
beryktade ultimatum till Turkiet. Sammanträffandet är på sitt sätt
lika karakteristiskt som det i sista stund — i svenska tidningar den
27 september — tillkännagifva uppskofvet med internationella
fredskongressens afhållande i Rom, där den eljes kommit att till tiden
sammanfalla med det italienska folkets jubel öfver de första
»segrarna» i en fejd, som ända tills de senaste dagarna gjort skäl för
namnet »det ensidiga kriget». Om detta Tripoliskrig hittills ej riktat
den militära historien med några läsvärda sidor, så kan det i stället
ge betraktaren af vår samtids internationellt politiska förhållanden
desto flera nyttiga lärdomar.

Italien med sina 26 skiljedomstraktater — kanske 27 med den i
krigsutbrottets ögonblick ingångna — gaf genom sitt ultimatum det
ovederläggligaste bevis, som tänkas kan, på begränsningen af dylika
fredsgarantiers värde. En jämförelse mellan detta ultimatum och
den svensk-italienska skiljedomskonventionen visar, att det ej
gagnat Turkiet det ringaste, om det mot eröfraren haft att åberopa
ett liknande med honom utväxladt aktstycke. I konventionen göres
det sedvanliga förbehållet för tvister rörande »Oafhängighet, integritet
och vitala intressen», och den klausul, som hänskjuter skiljaktighet i
uppfattningen af en tvists natur till särskild skiljedom, gäller endast
»vitala intressen» och skulle alltså här ej ha kommit till användning,
enär Italien i sitt ultimatum åberopar just nationalhedern och
dessutom genom utförandet af sitt »beslut att skrida till ett militäriskt
besättande af Tripolis och Cyrenaica», öppet kränkt det ottomanska
rikets integritet. Hvad skulle för öfrigt Haagdomstolen, till hvilken
mr Stead nu, genom ett skiljedomskorståg till alla länder, vill söka
få tvisten hänskjuten, kunna åtgöra i en från alla rättsliga moment
så kemiskt frigjord maktfråga som den här föreliggande? Italien
framställer ju sina anspråk på Tripolis såsom »civilisatoriska fordrin-

»Tripolis als
Erzieher».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:35:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1911/0509.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free