Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Stormar. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det senaste halfårets utrikeskrönika har i mer än ett
hänseende skärpt och preciserat detta allmänna intryck.
Världshistoriskt betydelsefulla tilldragelser ha inträffat i vidt skilda
trakter i sådan mängd, att de nästan undanskymt hvarandra
och frestat den ytlige betraktaren att underskatta deras
verkliga räckvidd. De knapphändiga och oftast rätt osäkra
meddelandena från yttersta östern t. ex. bära ju bud om en helt
»ny skapelse», som håller på att »med svärdet yxas till»,
sedan gamla former visat sig ohållbara, och som — vare sig
Mandsjutronen omstörtas eller ej — måste få sin återverkan
äfven på Europas folk redan af den anledningen, att den
direkt berör hundratals millioner människors öden och att
Kina sedan årtionden tillbaka är ett af stormaktspolitikens
oftast i förgrunden framträdande friktionsområden. Ett rike,
som sönderstyckas inför ögonen på — utöfver omsorgen om
de egna intressenas tillvaratagande — skäligen likgiltiga
stormaktsåskådare, är det gång på gång integritetsgaranterade
Turkiet, hvars sista afrikanska besittning, sedan 76 år tillbaka
som en integrerande del af riket inordnad i den turkiska
provinsförvaltningen, väl ändå till sist blir Italiens »segerlön»
i ett krig, där skörden af vapenärans lagrar varit minimal
för Tripolis’ och Cyrenaicas »befriare från det turkiska oket».
Ett annat gammalt rike, det persiska, har just i dessa dagar
fått känna på de olägenheter, som medfölja ställningen såsom
integritetsgaranteradt intresseobjekt för täflande stormakter.
Ryssland och England förpliktade sig ömsesidigt den 31
augusti 1907 att respektera Persiens integritet och oberoende
och uttalade sina uppriktiga önskningar om »ordningens
bevarande i landets hela utsträckning och dess fredliga
utveckling». Öfverenskommelsen har hittills visat sig som en
ypperlig garanti mot världsfredens störande genom rysk-engelsk
rivalitet i Persien, men det försvar för sin integritet Persien
därigenom fått har tidtals antagit former, som åtminstone
de moderna parlamentarikerna i Teheran ej torde tveka att
nämna »förtryck». Ryssland nödgade sålunda nyligen
persiska regeringen till en förödmjukande ursäkt för åtgärder,
hvilkas olaglighet på intet sätt kunnat uppvisas, och ett nytt,
af truppers inryckande i landet understruket ultimatum
väntas i dagarna komma att beröfva Teheranregeringen den
duglige, men oförsiktige amerikanske finansmans tjänster,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
