Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Stormar. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STORMAR 3
som sedan fyra månader intensivt ägnat sig åt varfvet att
som regeringens ekonomiske rådgifvare söka främja landets
»fredliga utveckling».
Dessa nutidsillustrationer till hundraårsminnet af
situationsskildringen i Tegnérs »Svea» äro dock hämtade från exotiska
länder, af hvilkas öden Sveriges trygghet knappast ens
medelbart kan tänkas bli berörd. Detsamma skulle man för sex
—sju år sedan utan tvekan ha sagt äfven om Marocko. Och
dock har den marockanska frågan under de senast förflutna
månaderna gifvit upphof till en med yttersta nöd omsider för
ögonblicket öfvervunnen kris, hvars verkningar vid en väpnad
stormaktskonflikt kunnat sträcka sig till alla länder i
grannskapet af den antagligen förnämsta krigsskådeplatsen, Nordsjön.
Stormen har nu bedarrat. En fransk-tysk
Marockouppgörelse kom till stånd. England afstod från att söka direkt
ingripa i förhandlingarna, hvilket att döma af både
Kiderlen-Wächters och sir Edward Greys konfliktredogörelser skulle
ha betydt ett krig åtminstone mellan Tyskland och
England-Frankrike. Af Greys tal i underhuset framgår både att
engelska regeringen, i händelse de fransk-tyska förhandlingarna
strandat, ämnat föreslå frågans hänskjutande till en ny
Alge-ciraskonferens och att Tyskland kunde med största
sannolikhet förutsättas ha vägrat gå med på ett dylikt
konferensförslag. Analogien med den bosniska krisen 1908—09 är
slående. Då var det Österrike, som med stöd af Tyskland
afvisade det ryska konferensförslaget, och äfven då var
säkerligen krigsfaran öfverhängande, liksom ett då utbrytande krigs
räckvidd skulle ha blifvit oberäknelig. Trippelententens
makter insisterade den gången ej på konferensförslaget, och
krigsfaran gled öfver. Äfven en socialistisk ledamot af tyska
riksdagens finansutskott, inför hvilket Kiderlen tolkat
Wilhelms-strasses politik, deputeraden Ledebour, har nu vitsordat, att
man denna gång i Tyskland stod krigsutbrottet nära; och af
allt man i franska pressen förnummit om stämningen i Paris
kan man sluta sig till, att något franskt motstycke till
Isvol-skijs reträtt för Aehrenthal var otänkbart i somras. För
Englands del kan det vara nog att hänvisa till Lloyd George’s
tal, general Frenchs inspektionsresa längs Frankrikes öst-gräns
och det plötsliga inhiberandet just dessa kritiska julidagar af
engelska Atlantflottans besök i norska och svenska hamnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
