Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Nobelbyggnaden. Af Ragnar Östberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 RAGNAR ÖSTBERG
låtas. Och i denna omständighet ligger också förklaringen till
oredan i och svårförståeligheten af sammanhanget mellan
planbildning och uppbyggnad i detta verk. En tekniskt väl klarad
byggnad har hela sin rot i planens utbildning, och därför kan
man redan där afläsa byggnadens hela utveckling och mening.
Ju mer byggnadsverket går öfver till kuliss, desto mindre
upplysande blir planen. Så här. I planen dominerar salen med
sin järn-, beton- och rabits-konstruktion med däraf följande
former, i fasaden däremot massuppbyggnaden i tegel öfver
vesti-buler och foajéer. Splittringen i material och konstruktion har
här tydligare än någonsin resulterat i splittring mellan innehåll
och uttryck.
Håller man sig enbart till det yttre uttrycket, fasadeffekten,
och vill man vidare medge att arkitekten genom sin metod
skaffat sig större »konstnärlig frihet», så har man lättare att
förstå det hela. Att njuta af det är för mig som arkitekt
omöjligt. En enbart måleriskt pittoresk syn kan jag icke anlägga
på ett byggnadsverk. Ser man på Nobelmonumenlet åter »som
på en dröm» kan utan tvifvel mången ha glädje af de utställda
ritningarna. Författarens konstnärliga lynne har där åstadkommit
teckningar af betydande valör. Fasaden mot sjön med sin väl
beräknade trädgårdseffekt och sin tornande färgrika skugga mot
skyn ger en indiskt fantasifylld verkan, och
Strandvägsperspektivet med sin fond af borttonande gammal ruin har samma
aflägsna kulör. Sidofasaden är svårare att få stämning uti. Dessa
horisontella afsatser med hörnpinacklar och flata tak, liksom å
samma mästares tullhus i Stadsgården, gör mig kall — men
det må vara beroende af tanken på all snö och is, som där skall
lägra sig.
Det är möjligt att den föreslagna platsen för
Nobel-byggna-den, Veterinärinstitutets område vid Djurgårdsbrunnsviken, kan
vara den rätta. Men det framlagda förslaget utvisar det icke.
Entré-förhållandena äro där i det yttre nog så krumbuktade,
och invändigt möter det stora obehaget att allmänheten, de
2,000, se’n den passerat norra vestibulen och lämnat sina plagg
i undervåningens stora kapprum, får vända om igen och återgå
samma väg, i stället för att i en ström från kapprummet få
fortsätta i samma riktning den kommit. Detta beroende på att
sydentréen för hedersgästerna ligger stängande framför.
Den nordiska och svenska stämning som finnes omedelbart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
