Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor - Fattigvård och välgörenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 , DAGENS FRÅGOR
ett aflatsbref för allt det slöseri man tillåter sig för egen del. —
Fru Montelius räknar i sin strid mot tiggeriet icke med en hjälptrupp,
som man borde kunna räkna med, nämligen ordningsmakten. Ville
polisen verkligen på ett fullt effektivt sätt begagna sin myndighet mot
lösdrifvare och bettlare, vore ett stort steg taget till inskränkning af
de mest flagranta formerna af tiggeri; och en hel del folk skulle då
kanske få klart för sig vådorna af att försöka lefva som parasit
på samhället. Naturligtvis bör upplysningsarbetet icke försummas,
utan det bör vid alla tillfällen göras klart för allmänheten, att en
anmälan om t. ex. tiggande barn endast kan vara till dessas båtnad,
och att ingen, bokstafligen ingen, i Stockholms stad behöfver frysa
och svälta eller vara utan tak öfver hutvudet.
»Det ser ut som om hela Stockholm i vinter skulle göras till ett
fattighus», sade en af stadens mest framstående män vintern efter
storstrejken, i anledning af de många välvilliga försöken att befria
arbetarna och deras familjer från följderna af sommarens missgrepp.
Och sedan dess har välgörenheten kommit längre och längre ner på
det sluttande planet, som slutar i pauperism och försoflhing för dess
skyddslingar. Kanske vi dock nu stå inför en vändning till det
bättre: enstaka stämmor ur olika läger ha börjat höras, som
protestera emot det öfverhandtagande »hjälpandet», och möjligen kan
den allvarliga men på samma gång kärleksfulla anda, som besjälar
fru Montelius’ bok, småningom vinna insteg hos dem, som vilja
kämpa mot fattigdom och nöd.
Om man således i det stora hela har starka skäl att vara fru
Montelius tacksam för allt det värdefulla hon gifvit, vore det orätt att
undertrycka vissa anmärkningar. Det som först faller i ögonen är
framställningens oerhörda bredd, dess brist på koncentration och
fasthet i planläggningen; den flyter ut, och detaljerna skymma
helheten, samma sak återkommer på olika ställen och i olika
sammanhang. Vidare måste man ställa sig tveksam, om det ur pedagogisk
synpunkt är riktigt att för vuxna tänkande människor — och sådana
måste de ju ändå vara, som med framgång skola kunna arbeta i
fattigvården — i minsta detalj reglera verksamheten. Fru Montelius
är alldeles för handfast i sin uppfostran, hennes adepter få icke
känslan af att behöfva tänka själfva; detta förefaller vara ett ganska
allvarligt pedagogiskt missgrepp.
En annan svaghet utgör ämnesbegränsningen eller frånvaron däraf.
Förf. citerar Geijers yttrande, att fattigvårdsfrågan nära
sammanhänger med många andra frågor, hvilket är obestridligt, men har sin
giltighet beträffande alla viktiga samhällsfrågor, därför att samhället
nu en gång är en helhet. Men att häraf skulle följa, att man icke
kunde >ttra sig om fattigvård, utan att samtidigt diskutera alla de
etiska, pedagogiska, hygieniska och legislativa frågor, som på ett eller
annat sätt tangera det man egentligen vill tala om, är väl dock att
tyda det Geijerska ordet väl bokstafligt. Fru Montelius upptager
sålunda till diskussion (och afgörande) frågan om alkoholförbud, om
reglementeringens berättigande, om gift kvinnas äganderätt och man-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
