Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor - Egyptisk nationalism ur tysk synpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 57
diga ekonomiska uppblomstringen under det engelska herraväldets tre
decennier kan ej bestridas, sir William Garstins storartade
anläggningar till Nilöfversvämningarnas reglering ha vunnit stora vidder för
bomullsodlingen, och folkmängden har kraftigt tillvuxit. Men så hänger
också, klagar man, hela Egyptens välstånd på bomullsbörsen, ty öfver
90 % af Egyptens export falla på bomullen. Det är de senare årens
höga bomullspriser, som skapa den lysande bilden, men under
tiden minskas genom rofdrift de enskilda fältens bärkraft, vid
uppdämningsarbetena har man ej tillräckligt sörjt för vattnets afledning,
hvarigenom jordmånen i längden fördärfvas, och industrien försummas
till förmån för de engelska fabrikerna. Ett varaktigt prisfall på
bomull skulle under sådana förhållanden störta landet i fullkomlig ruin.
Det är karakteristiskt, att dessa tekniska anmärkningar — om
hvilkas berättigande man naturligtvis har svårt att döma, och för
hvilkas afhjälpande i hvarje fall engelska krafter torde äga större
förutsättningar än egyptiska — hufvudsakligen ’framburits från utländskt
håll. De inföddas kraf rikta sig främst på mera »ideella» punkter,
på uppfostringsfrågan t. ex., där man tycks fordra någon sorts
»nationell folkuppfostran» med afvisande af engelska element, eller på
användningen af infödda tjänstemän och officerare ej blott på de
lägre, utan äfven på de högre och bättre aflönade posterna. Eller man
klagar öfver att Sudan ej gjorts till en egyptisk provins, utan ställts i ett
mera direkt förhållande till England, fastän det »återvunnits med
egyptiskt blod och penningar» — liksom om någon pascha af
egyptiskt blod därvid skulle kunnat ersätta lord Kitchener, den dåvarande
öfverbefälhafvaren, samme man som just nyss i den blygsamma
skepnaden af brittisk »diplomatisk agent och generalkonsul»
återbördats till Egypten som dess verklige regent.
Det är ej den egyptiska folkfriheten, vare sig i konstitutionell eller
social mening, som är ungegyptiernas ideal. Så länge England
härskar öfver landet, äro de ett »antiparlamentariskt» parti, i
Sträfvandena för själfstyrelsen gradvisa ökning under samverkan med
engelsmännen vädra de blott dessas ränker; deras enkla, konsekvent
förfäktade program är: bort med den engelska handen öfver Egypten!
I själfva verket tyckas de också vara ett föga demokratiskt parti.
Delbruck fördöljer ej, att den bildade klassen i Egypten — till stor
del rekryterad af turkar och levantiner af den mest växlande
härkomst — har blott ringa samhörighet med fellahernas breda lager,
och han medger möjligheten af att Egyptens frigörelse helt enkelt
skulle kunna betyda bortsopandet af dess öfverklass. Och samtidigt
finner man den anonyme författaren till en instruktiv artikel i F o r
t-nightly Review för september (Sir Eldon Gorst and his
Succés s or in Egypt) göra sig skäligen lustig öfver Keir Hardie och
andra medlemmar af arbetarpartiet i underhuset, som då de reste
ned till Egypten i den fromma afsikten att agitera för det stackars
folkets själfstyrelse, i verkligheten löpte ärenden åt en »aristokrati»,
utgörande 2 % af detta folk och betydligt benägen att sko sig på
bekostnad af de öfriga 98.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
