Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor - Harnacks »Aus Wissenschaft und Leben»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 61
Vid sidan af dessa uppsatser tilldraga sig de kyrkopolitiska det
största intresset. Man finner här en hel del diskussionsinlägg från
de senare årens heta konfessionella sammandrabbningar i Tyskland.
Harnack har i allmänhet intagit en tämligen försonlig ställning, och
åtminstone tills för några år sedan betraktade han det allmänna läget
på det religiösa området från en synnerligen optimistisk synpunkt.
Ytterst intressant är det att i detta ögonblick omläsa hans på sin
tid mycket uppmärksammade föredrag »Protestantismus und
Katolicis-mus in Deutschland», hållet i Berlinuniversitetets aula på kejsar
Wilhelms födelsedag den 27 januari 1907. Han gaf här uttryck åt
en förhoppning, att de bägge skilda konfessionernas anhängare i
Tyskland så småningom utan att behöfva ingå på frågan om
eftergifter på sekundära områden genom ömsesidig fördjupad och
förandligad uppfattning af religionen dock med tiden skulle kunna
bringas hvarandra närmare. Mer än en betecknade redan då dessa
hans förhoppningar som alltför optimistiska, och det dröjde som
bekant icke ens ett år, förrän det från katolsk sida kom ett svar,
som visade att Harnack sett framtidsutsikterna alldeles för mycket i
ljust, nämligen den mot de frisinnade tendenserna inom den moderna
katolicismen riktade encyklikan Pascendi dominici gregis. I den
delvis ytterst häftiga diskussion, som utspann sig kring densamma,
tog äfven Harnack del, och hans yttrande, som publicerades i en
öfver hela världen spridd tysk tidskrift, utmärker sig för lika mycken
skärpa som träffsäkerhet. Hvad som i encyklikan främst framkallar
Harnacks ogillande är det otvetydiga försök att misstänkliggöra hela
den moderna vetenskapens sanningssträfvande, som framträder i
densamma, och för detta har han endast den skarpaste kritik. Däremot
påpekar han med rätta, att encyklikan dock trots allt i visst
hänseende betecknar ett framsteg, i det att den för första gången på
mycket länge ställer upp som hufvudsak en fråga, hvilken faller inom
trons och lifsåskådningens område, i stället för det tidigare nästan
undantagslöst i kurians skrifvelser debatterade problemet om
påfve-maktens ställning och betydelse.
Äfven mot den bekanta Borromeus-encyklikan af den 16 maj 1910
inlade Harnack en kraftig gensaga och framhöll, hur ödesdigert ett
dylikt anfall måste verka på den redan förut nog starka
konfessionella splittringen inom det tyska riket. Emellertid betonar han
samtidigt med styrka, att en nation med så utprägladt sinne för religiöst
oberoende som den tyska icke under några omständigheter kan
tänka på att slå till reträtt inför kurians anspråk och att hvarje försök
i dylik riktning kommer att mötas af orubbligt motstånd. Den
enhälliga och starka folkopinion, som mötte encyklikan och som till
slut tvang kurian att låta inhibera dess offentliggörande i Tyskland,
bär också till fullo vittne att han härvid talar på hela den tyska
kulturens vägnar.
Vid sidan af dessa i speciella syftemål nedskrifna uppsatser står
ett stort antal andra, mera allmänt hållna studier. Bland dessa
lägger man särskildt märke till ett par synnerligen värdefulla princip-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
