Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Folkrörelser och samhällsklasser i Sverige. Af E. H. Thörnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta är endast några antydningar om de synpunkter, som
torde erhålla en viss betydelse vid efterforskande af
förutsättningarna för folkrörelsernas framgångar och vunna
maktställning i Sverige. De rörelser, som genom sin kvantitativa
omfattning, sin utbredning i speciella samhällsklasser och genom
hela sin karaktär falla under denna benämning, tillhöra tre
hufvudgrupper. Först ha vi de frireligiösa eller frikyrkliga
rörelserna. Och vi skola i detta sammanhang begränsa oss till
de riktningar, som antingen ha reformert ursprung eller också
stå på lutersk grundval, men antagit ett själfständigt
församlingslif utanför statskyrkan. Därefter komma vi till de
organiserade nykterhetssträfvandena, som fota sig på den totala
afhållsamhetens princip och åsyfta starkt inskränkande
lagstiftningsåtgärder, hvilkas fullbordan är förbudet. Och den tredje stora
gruppen utgöres af arbetarrörelsen. Härinom inta
fackföreningarna första rummet. Genom den så mycket omtalade
kollektivanslutningen bilda deras medlemmar den öfverväldigande
majoriteten af de organiserade deltagarna i det politiska
socialdemokratiska partiet. Hvilka förutsättningar kooperationen än
har att omfatta skilda samhällsklasser, så ha i Sverige de
konsumentkooperativa sammanslutningarna blifvit i stor
utsträckning arbetarsammanslutningar, och
konsumentkooperationen kan sägas ha social hemortsrätt hos vårt lands
socialdemokratiska arbetarrörelse.
Med undantag af Storbritannien och möjligen de australiska
kolonierna är det nog intet land, hvarest dessa tre
hufvudgrupper på en och samma gång mönstra, relativt taladt,
sådana medlemskårer och intaga den ställning som just i
Sverige. När det gäller arbetarrörelsen, så rycker enkannerligen
Danmark framför Sverige. Äfven i förhållande till folkmängden
står däremot Danmarks nykterhetsrörelse, som i och för sig är
ganska stark, tillbaka för Sveriges. Den reformert påverkade för
kyrkorörelsen är väsentligt svagare än här. Med afseende på
de två sistnämnda grupperna står Sverige likaledes framför
Tyskland — för att nu ej tala om andra kontinentalländer. I fråga
om de organiserade nykterhetssträfvandena kan Norge med
framgång upptaga täflan med Sverige. Men arbetarerörelsen är både
absolut och relativt svagare. Och eftersom den norska
pietismen i så stor utsträckning funnit trefnad inom statskyrkan,
äro där de frikyrkliga samfunden af mindre betydenhet än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
