Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Sveriges mellanhafvanden med Tripolis. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES MELLANHAFVANDEN MED TRIPOLIS 97
betvifla fartygets svenska nationalitet. Konsuln genomdref
upprättelse och skeppets lösgifvande, dock först sedan han åt »denna
regeringens uthungrade nya ministrar» nödgats »icke utan
hjärtats grämelse», i mutor spendera 160 tripolitanska zekiner.
Vid tronskiftet i Sverige 1751 lyckades Wijnbergh afvärja
en tillämnad lyckönskningsambassad, men hösten 1756 afreste
Kaid Mohammed på beskickning till Danmark, hemtad på ett
danskt fartyg, och då bedyrade paschan, att kriget en annan
gång kunde göra resan svår, hvarför det vore bäst, att
sändebudet från Köpenhamn nu fortsatte till Sverige. Hans vistelse i
Stockholm (sept. 1757—maj 1758) föranleder några korta
notiser i Gjörwells »Svenska Mercurius». Däraf inhämtas, att han
vid ankomst och afresa med stora ceremonier hade audiens
hos kanslipresidenten von Höpken samt hela tiden med följe
underhölls af allmänna medel. Som gåfva öfverlämnade han
en »präktig guldbroderad» sadel, och själf blef han rikt
begåfvad med en mängd vapen, en diamantring, »en kista kirurgiska
instrument af silfver förgylte och stål» samt 600 dukater in
specie. Paschan fick en »diamantzfjäder att sätta i turbanen
af 272 diamanter och en stor amethist», två drifna fruktkorgar
af silfver, silfvertvättfat och handkanna, en »persiansk golftapet»,
två emaljerade ljusstakar och tolf »fina svenska kläden af
åtskilliga färger». »Det som egentligen upphöjer värdet af dessa
presenter», skrifver Gjörwell, »är att de alla äro gjorda af svenska
händer i Stockholm.» Sändebudet och gåfvorna hemfördes af
svenska fartyget Hardiesse, på hvilket äfven den nyutnämnde
konsuln Christian Bagge utreste. Han ankom till Tripolis
den 17 september 1758 och lyckades — naturligtvis efter att
ha till alla möjliga tripolitanska notabiliteter utdelat
tillträdes-gåfvor, s. k. »konsulsregalier» — få fredstraktaten förnyad och
underskrifven den 10 november.
Redan 1766 hotade en ny ambassad, enär tronskifte inträffat
i Danmark. Bagge skref emellertid, att han hoppades »kunna
utverka återhåll», dock endast genom att »bifoga det bland
österländingar vanliga underhandlingssättet». I sin sträfvan
understöddes han genom rivaliteten mellan två
sändebudskandidater, och till sist slogo sig svenske och danske konsuln
ihop om att tills vidare friköpa sina länder från besöket med
3,500 piaster hvardera. Planen kom emellertid åter upp 1770,
mest därför att den tilltänkte ambassadören Abderrahman Aga
7. Svensk Tidskrift i912.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
