Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - F-båtsbeslutet och statsordningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAGENS FRÅGOR 131
rubba själfva grunden för sitt anseende — det är icke för ro skull
man talar om "kungsord" såsom något oryggligt — och desorganisera
sin förvaltning. Redan ur denna synpunkt var alltså 15 december
beslutet något i högsta grad betänkligt.
Skall en ändring ske, måste alltså därför finnas alldeles osedvanligt
starka skäl, fullständigt tvingande nya sakskäl. Därtill räcker
tydligen icke det af regeringen framburna utredningskrafvet. Frågan
om uppskof för utredning, i stället för beslut om F-båten genast,
förelåg redan för 1911 års riksdag, men afvisades då af konung och
riksdag. F-båten omedelbart var angelägnare. Utredningskrafvet
ställdt mot F-båten är således blott ett upprifvande af en i laga
ordning redan afslutad debatt. Äfven typfrågan granskades då och
afgjordes. Men än värre! Om inga nya, förut opröfvade förhållanden
framträdt, som motiverade beslutets förhalande, så hafva i stället
andra tillkommit, som borde motiverat dess påskyndande. Marocko,
Tripolis, Persien o.s.v. — allt talar ett språk, rakt motsatt
regeringsbeslutet. Alla andra staters regeringar hafva visat sig förstå det
språket och stärka sina rikens sjöförsvar ifrigare än någonsin. Då
kom vår — världshändelserna gåfvo den påstötning efter påstötning
att åtminstone, höjd till ledningens och maktens ansvar, i handling
frånsäga sig de tendenser till bristande försvarsvilja, som valstriden
här och hvar kommit den att leka med; i stället gick den vida längre
än äfven vallöftena föranledt — ty F-båts-beslutets upprifvande hade
man under dem aldrig vågat låta ana!
Ett regeringsbeslut kan ej blott vara fattadt, utan äfven delvis satt
i verkställighet. Så var fallet, här. Statens tjänare hade arbetat på
detaljernas bästa möjliga utformning i många månader; kontrakt hade
slutits med tredje man; svensk arbetsskicklighet, svensk industris ära,
svenska arbetares bröd hade förvärfvat laga rätt att beslutet skulle
stå fast. Intet hjälper. Kungl. Majestät i Sverige, ett begrepp
med klang i namnet och oändligt höga förpliktelser, ger hellre
föredömet af ett kontraktsbrott och tar dess risker, ur
prejudikatets synpunkt oöfverskådliga — än han ville låta vårt sjöförsvar
och dess män behålla deras i fjol vunna lagliga rätt att icke inom
ett par år behöfva strida med väsentligt försämrade vapen och
utsikter.
Så djupt in på för statsordningen farliga afvägar ledde
uppskofs-beslutet af den 15 dec. 1911, och häri ligger dess mest ödesdigra
innebörd. Nästa akt saknar ej helt och hållet humoristiska moment,
ty den är ett lysande exempel på historiens ironi. D Folkväldets»
regering har tillåtit sig ett ingrepp på folkets representanters makt,
hvartill föregående regeringars hemskt utmålade maktfullkomlighet
saknar motstycke. Detta steg togs den 13 jan., när regeringen lät meddela,
att den nu ämnade i allt detta gå riksdagen förbi, trots det att det hela
äfven gällde ett riksdagsbesluts verkställighet. Regeringen och vissa af
dess pressvänner hafva försökt ett försvar i detta sista stycke, baseradt
på argumenteringen, att här icke vore fråga om att ändra fjolårets
riksdagsbeslut — ty sådant, erkänna de, får icke ske ensidigt af Kungl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
