- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Andra årgången. 1912 /
153

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Vår försvarsfråga med hänsyn särskildt till värnpliktsutbildningen vid infanteriet. Af Hugo Jungstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


I stället för den väntade och välbehöfliga utvecklingen af
försvaret har försvarsfrågan hos oss nu kommit i ett sämre läge
än förut. Under försvarsdebatterna vid 1901 års riksdag
framhölls det från alla håll, att denna fråga stode öfver partierna,
och hvad beträffar frågans kärnpunkt, de värnpliktigas
utbildning, var det ingen enda af de till öfver ett hundratal
uppgående talarna i »den folkvalda» kammaren som förordade en
kortare utbildningstid för infanteriet (och likställda truppslag)
än 8 månader, men väl många som ansågo en längre tid
(10—12 månader) erforderlig äfven för detta vapenslag.

Nu har frågan blifvit en partifråga, och spörsmålet icke om
en förlängning utan om en afkortning af öfningstiden har
blifvit aktuellt. Ett helt riksdagsparti har påyrkat denna tids
afkortande med till en början 2 månader, och ett annat parti har
förordat en omfattande utredning med om än icke direkt så
dock tydligt nog angifvet syfte i samma riktning. Denna
utredning har sedermera som bekant blifvit en verklighet.

Det vore frestande, men skulle här föra för långt, att till
behandling i hela dess vidd upptaga den argumentation som plägar
anföras för öfningstidens nedsättning, hvilken hufvudsakligen
går ut på, att befolkningen (»de breda folklagren») anser sig
tryckt af värnspliktstungan, som gifver anledning till
»bekymmer och oro», att de värnpliktiga anse »den personliga bördan
tung» och »fördöma den oskäligt långa utbildningstiden»[1] samt
att de kunskaper och färdigheter, som nu meddelas de
värnpliktiga, skulle — menar man — kunna inhämtas på en
kortare tid, »om denna väl användes». Här må endast beträffande
talet om »värnpliktstungan» erinras om, att då de värnpliktiga
själfva skola bilda hären och följaktligen genom militär
utbildning göra sig skickade för detta kall, den tid som åtgår härför
och hvars varaktighet i främsta rummet måste bestämmas efter
militära grunder, måste tagas från den som eljest skulle anslås
åt de fredliga värfven. Detta är en naturlig följd af
härordningen och kan icke hjälpas.

Hvad åter angår spörsmålet, huruvida den nuvarande
utbildningstiden skulle kunna afkortas utan att resultatet blefve sämre
,
torde vara skäl att något närmare ingå härpå, då ju denna sats
nära nog blifvit en trosartikel på vissa håll.


[1]
Citaten äro hämtade ur riksdagstrycket 1911.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:18:56 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1912/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free