- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Andra årgången. 1912 /
157

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Vår försvarsfråga med hänsyn särskildt till värnpliktsutbildningen vid infanteriet. Af Hugo Jungstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÅR FÖRSVARSFRÅGA 157

någon fiende. Det är befälets sak att genom en omsorgsfull
undervisning under rekrytskolan bibringa de värnpliktiga dessa
moraliska egenskaper — hvilka sällan torde vara medfödda —
denna själfförtröstan och denna viljekraft. Men härför behöfs
naturligtvis en viss tid, längre ju mindre mottaglig truppen
är för en dylik undervisning. Och tyvärr är »försvarsolusten»,
för att använda ett modernt ord, så utbredd bland vårt lands
befolkning, att det vill mycket arbete till för alt förmå den del
af denna senare, som fullgör sin värnplikt, att inse hvad
fosterlandet är vardt och hvad det har rätt att fordra af sina söner-

Nu är emellertid, såsom det tydligen framgått af svaren på
general Ugglas å exercisreglementskommitténs vägnar utsända
bekanta rundskrifvelse till arméfördelnings- och regementschefer,
den nuvarande öfningstiden vid infanteriet otillräcklig för att man
på den tiden skall kunna bibringa de värnpliktiga en allsidig
rent militär utbildning. Huru skall man då på en »afsevärdt»
kortare tid kunna utbilda en under alla förhållanden fullt
användbar, disciplinerad trupp med höga moraliska egenskaper?
Detta är ju fullkomligt omöjligt och bevisar huru litet
förslagsställarna satt sig in i föreliggande fråga.

I själfva verket tänka väl de som stå de värnpliktiga nära,
de värnpliktiga själfva och deras målsmän i riksdagen, då de
komma med dylika påståenden, mera på den för dem alla
gemensamma önskan: »värnpliktstungans lättande» än på
utbildningens ändamål: skapandet af en fältduglig här.

Insinuationen att utbildningstiden illa användes —
»utbildningstiden skulle kunna afsevärdt förkortas, därest den
alltigenom väl begagnades» — d. v. s. att utbildningsmetoden icke är
fältmässig, förråder också en betänklig obekantskap med
förhållandena hos oss och hos andra på ifrågavarande område.
Våra utbildningsmetoder torde vara bland de mest fältmässiga
någon armé äger. Man behöfver endast läsa de rapporter som
afgifvits af svenska officerare som tjänstgjort i främmande
arméer för att fmna detta. Likaså äro rapporter från främmande
officerare, som gjort tjänst i vår armé, mycket belysande i
nämnda afseende. Sålunda framhålla exempelvis en dansk och
en holländsk officer i sina till resp. krigsstyrelser ställda
rapporter, af hvilka undertecknad lyckats få taga del,
fältmässigheten i vår utbildning och våra öfningar såsom något
efterföljansvärdt. Likaså förklarade en engelsk generalstabsofficer, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:18:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1912/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free