Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Strindbergshyllningen. Af Fredrik Böök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 FREDRIK BÖÖK
och folklif och den gamla smältande »Blommande, sköna dalar»
till lyrisk form för känslan.
I hvad mån Strindberg är nationell i rent omedveten mening,
i hvad mån hans temperament är svenskt, det är en annan
fråga, och ingen lättlöst. Det finnes ett djupt drag af
gammaldags stockholmsborgare från Blanches tid hos Strindberg, bakom
allt det ultramoderna, och det finnes typiska drag af
finsk-norrländsk hetsighet och vildhet, af skogsbons enstöringslynne och
vidskeplighet. Men det är ett brutalt och kortsynt öfverord, när
det gång på gång förklaras att Strindberg är den
representative svensken, en prototyp för vårt väsen. Det finnes tre
grunddrag, som vi icke kunna skilja ut från svenskt lynne utan
att rifva det i trasor, och som alla tre fattas hos Strindberg.
Det första är den ljusa och klara brösttonen, den lyriska
timbren, som klingar i all vår vers, den friska och rena doft, som
icke försvann ens hos en så olycklig och brusten själ som Gustaf
Frödings. Det andra är det germanska draget af fast och rak
rygg, den lugna och djupa idealismen från Geijer och Viktor
Rydberg. Det tredje är det öppna, tillgängliga, det festliga och
ädelmodiga, Tegnérs och Gösta Berlings solsken — det som
Strindberg så plumpt kränkte, när han midt i feststämningen
varnade sina beundrare för att visa sig ridderliga mot sina
motståndare.
I allt detta har Strindberg ingen del. Typiskt svensk är
han icke, allra minst för så vidt en nationalkaraktär är uttryck
icke blott för hvad ett folk är, utan för hvad det vill vara.
Sådan han är, vild och lättledd, hatfull och på sitt dunkla sätt
rättskär, ömsom grym och vek, stor och liten om hvartannat,
är han med i vår tid som en faktor, hvars insats ingen
kan bortse från och hvars verkan vi ännu icke öfverblicka. Det
legitima motståndet mot hvad Strindberg representerar kan icke
brytas med fridlysningsförsök. En hela folkets hyllning kan
icke bringas honom — det stöter på djupare svårigheter än att
ens den största ifver kunde öfvervinna dem — och historiens
dom, öfver honom och öfver oss, kunna vi icke föregripa
hvarken med insamlingar eller statyer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
