Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den Wallinska tidens psalm. Af J. A. Eklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 J. A. EKLUND
berg, Stenbäck och Topelius. Och i Norge betecknar Landstads
namn en begynnande själfständighetstid.
Men vår egen kyrka står otvifvelaktigt icke blott till tidenr
utan också till den inre rikedomen främst. Det torde icke
behöfva anses som nationell förkärlek för det egna, om vi påstå,
att vi sedan snart hundra år ägt en psalmbok, sådan, att ingen
kyrkopsalmbok täflar med vår i dess bästa alster — äfven med
erkännande af dess ojämnhet.
Med fullt skäl heter denna vår psalmbok den Wallinska. Namnet
J. O. Wallin bildar ny epok i vår svenska psalmhistoria. Men
detta kan kanske mest exakt uttalas så: den nya, epokbildande
makten delar äfven Wallins eget diktarlif i tvenne skeden och
delar hans egen diktning i tvenne skikt — det ena bärande
färgen af det adertonde århundradet, det andra bärande i sig
det nya seklets signatur.
Man bör ej, såsom stundom sker, se Wallin isolerad från sin
tid. Den omvärdering af lifvets värden — för att bruka det
moderna talesättet — som ger sig ett utslag i Wallins nya
psalm, är densamma, som karakteriserar hela förnyelsen i vårt
land efter 1809. Och skulle vi nämna något år, som framför
andra kunde kallas ett genombrottsår, så är det året 1811. Tätt
omkring det året sluter sig Tegnérs och Geijers nya sång, Geijers
ännu af det ungdomsfriska lifvets kraft lefvande filosofiska
uppsatser, Atterboms och hans vänners ungdomliga revolt. Må.
vara, att genombrottet i Wallins psalm kanske starkast
förnimmes mellan åren 1814 och 1816 — tiden mellan det »Förslag
till förbättrade kyrkosånger» och det »Förslag till Svensk
psalmbok» som tillhöra de angifna åren — ser man saken inifrån,
så är det dock otvifvelaktigt äfven hos honom samma nya
lifs–rörelse, som hos de andra representanterna af 1800-talets unga
Sverige.
Karaktären är fullt analog. Det är fråga om förnyelse genom
upptagande af gammalt arf. Det är reformation genom
återgång. Det är renässans genom reaktion. Det är ett inre
brytande med de neologiska upplysningsidealen för kristen tro.
Det är germansk själfbesinning mot gallisk hypnos. Det är
romantisk, kanske också tysk idealitet mot fransk esprit. Det
är — till och med så, att det kan uppvisas i psalmboken: Kant
mot Voltaire. Det är det sedliga allvarets kraft mot det
sentimentala smink, som man kallade dygd. Det var samfundssinne mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
