Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den Wallinska tidens psalm. Af J. A. Eklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN WALLINSKA TIDENS PSALM 183
ningar, är snarast åler på väg att bli aktuell. Evangelismen i
dess halft herrnhutiska gestalt kunde naturligen ej smälta en
tankegång, sådan som i psalmen 45. Men om hela den
mänskliga lifserfarenheten i dess totalitet skall vittna om Gud, då är
det alls icke oegentligt, om en kristen människa sjunger:
Himlens, jordens och mitt hjärtas
profetia sig fullbordar.
Det är obefogadt att med Wieselgren tala om sentimeiitalism,
så fort det blir på dylikt sätt fråga om hjärtats erfarenheter —
del är ofta nog hos Wallin snarast en återspegling af det
Kantska sedliga allvaret, baseradt på förnimmelsen af samvetets inre
lag. Det är onekligen hos Wallin ett stycke af Kants praktiska
förnuft. Man kan frestas att fråga, om någon annan
psalmförfattare så pass enkelt som han tolkat Kant för protestantisk
menighet. Man måste upphöra att stöta sig på orden plikt och
dygd. Nog kan det snarast väcka en viss harm, när man får
se en omotiverad skuggrädsla i den vägen. Det finns t. ex. i
den Wallinska botdagspsalmen 385 en vers, som lyder så här:
Lyft upp vår själ ur jordens mull,
vårt hjärtas uppsåt styrk och stöd
att högre akta dygd än gull
och rädas mer för synd än nöd!
Låt ära växa i vårt land,
låt frid och rätt där sammanbo,
och trohet räcka godhet hand
till enskildt väl och allmän rö.
När jag såg, att det funnits domkapitel i Sverige, som velat
utesluta denna vers, förmodligen för dess dygdelära, tänkte jag
vanvördigt så här: Hur kan man ha lust att utesluta dylika
ord i ett så pass dygde- och ärelöst folk som det svenska folket
vid 1800-talets slut?
Psalmkännaren må kanske med skäl säga, att Wallin icke
hinner fram till det finaste innersta i det kristnade själslifvet.
Men han vet också, att mästaren har innerliga toner af
bekännelse till Kristus:
Det finns ett ord, för mig så kärt,
så fast och så aiiammansvärdt
till själens lif och hälsa:
att Jesus världens synder bar,
att han i världen kommit har
de fallna till att frälsa!
13. Svensk Tidskrift 1912.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
