Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den Wallinska tidens psalm. Af J. A. Eklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 J. A. EKLUND
med talet om den andliga vapenrustningen (1819: 211) äro
karakteriserade af äkta manlig klang.
Ännu en diktare, dock af annat kynne, blidare, försyntare, i
undangömd position, men upptäckt af Wallins goda öga,
förtjänar nämnas: Hjertén, författare till psalmen om Kristi efterföljelse:
Jesu gör mig så till sinnes,
såsom du till sinnes var. —
Trots den rika skörd Wallinstiden redan lämnat, torde
ändock någon efterskörd stå att vinna. Ännu torde ur Wallins
förråd ett och annat kunna hämtas, t. ex.:
Till jorden böjd, du mödans slaf.
Hvad jag utsår skall jag skära.
Det ringer till hvila och veckan går ut.
Af Franzén torde ännu en eller två kunna bringas i
församlingens händer, särskildt en beredelsepsalm till döden:
Min stund lär kommen vara.
Och bland det Wallinska psalmarbetets handlingar ligger
åtminstone ett bidrag af Hjertén, som bör komma till heders;
det är en kyrkopsalm öfver det apostoliska ordet: »en kropp
och en ande».
Stundom när man ser på det egenartade i vårt bästa, sådant
som Wallins, Franzéns, Hedborns och Geijers mest klassiska
kyrkohymner, och jämför dem med andra kyrkors, äfven den
tyska moderkyrkans, så finner man hos oss en plastisk
gestaltningskraft, en fast inre resning i diktens byggnad, en förmåga
att låta siraterna bortfalla, som fördelaktigt sticker af mot de
sydliga syskonfolkens benägenhet för en rikedom, som lätt blir
öfverlastning. Det är kanske något af det svenska landskapets
kraftiga konturer med klart tecknade skogsåsar kring sjö och
bygd. Eller det är som den gamla gården i dess enkla linjer
utan alla onödiga utsprång och utan annan prydnad än sin
varma röda färg och sina hvita fönsterkarmar.
Och jag menar, att, om det än en gång skall bli hållning på
våra gestikulerande känsloskalder och våra Öfveransträngda
ordkonstnärer, så behöfva de gå och studera tre områden: bibel,
antik dikt, svensk psalm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
