Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Torparklassens bevarande. Af Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TORPARKLASSKNS BKVARANDE 197
klass. De till den upplåtna lägenheterna, vanligen af mindre
omfattning och ofta aflägset liggande, kallades torp, och i regel
torde ändamålet med torpupplåtelsen hafva varit att bryta ny
bygd. I lagstiftningen förutsattes flerstädes nyodlingar såsom
förbundna med torpupplåtelserna. Behofvet af arbetskraft både
för det större jordbruket och skogen har kanske lika mycket
bidragit till torparklassens tillväxt. I de från Danmark eröfrade
provinserna hade hoveriskyldigheten, som innebar en nästan
obegränsad skyldighet till dagsverken för allmogen, redan
försett det större jordbruket med arbetskraft, och äfven inom det
öfriga Sverige rönte nog torparklassens utveckling inflytande
däraf. Denna klass har således haft betydelse både direkt för
landets ekonomi och framtid och såsom förutsättning för det
större jordbruket, hvilket i vid omfattning varit beroende af
arbetskrafter från torparklassen. Dess uppkomst och tillväxt
får därför anses på det närmaste sammanhänga med det
ekonomiska uppsving och det stigande allmänna välstånd, som
kännetecknar slutet af 1700-talet.
Från midten af 1700-talet tillväxte torparklassen under de
närmaste 100 åren oafbrutet så, att den år 1860 för hela riket
utgjordes af 100,000 manliga hufvudpersoner och tillhopa
omkring 457,000 personer. Sedermera har, enligt den officiella
statistiken, under de fyra följande decennierna antalet manliga
hufvudpersoner nedgått till något öfver 70,000 personer och
befolkningsgruppen i dess helhet till 347,000 personer. På goda
grunder kan man antaga, att minskningen i verkligheten varit
betydligt större än de officiella siffrorna gifva vid handen. Att
utvecklingen sedan år 1900 oafbrutet fortskridit i samma
riktning, framgår oförtydbar! af både officiella siffror, hvilka
felkällor dessa än kunna vara beroende af, och af uppgifter från
olika bygder.
Tillbakagången har, som naturligt är, fördelat sig olika i
skilda orter samt på skilda grupper af torp, torp mot
dagsverksskyldighet, mot penningearrende samt mot prestationer af
båda slagen, liksom äfven på olika storleksgrupper.
Dagsverkstorpen, den typiska formen för torpupplåtelse, som från början
öfverallt torde hafva varit de vanligaste, utgöra nu blott en
tredjedel af hela antalet, och af de öfriga två tredjedelarna
erlägges för flertalet endast penningearrende. Detta står
tydligen i god öfverensstämmelse med den ekonomiska utvecklingens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
