Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Torparklassens bevarande. Af Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 CUHT HOHTLIKB
allmänna tendenser. För närvarande kunna samtliga
kvarvarande torp antagas utgöra hälften af det i midten af 1800-talet
uppskattade antal. De större torpen hafva öfver hufvud taget
starkare decimerats än de mindre.
I främsta rummet har denna tillbakagång sammanhängt med
öfvergången från jordtorpar- till statarsystemet, som i följd af
jordbrukets utveckling i allmänhet började ställa sig allt
fördelaktigare för jordägarna. Hos dessa framträdde vid
midten af 1800-talet en allt starkare benägenhet att utvidga
brukningsdelarna, på samma gång som det då ställde sig fördelaktigt
att kunna disponera arbetskraften friare än torpsystemet tillät.
Att motarbeta denna på djupgående ekonomiska förändringar
beroende tendens, torde knappt löna sig, men väl att afleda den
på så sätt, att torplägenheterna friköpas. Föga lättare är det
att motarbeta den andra af hufvudorsakerna till torparklassens
tillbakagång, landsbygdens affolkning och den växande
industrialismen. I den mån sådant kan hejdas genom
jordbrukets planmässiga höjande, kommer detta äfven
torparklas-sen till godo, men några åtgärder särskildt ur dess synpunkt
mot antydda befolkningsförskjutning kan man svårligen
ifrågasätta. Men vissa med torpinstitutionen särskildt
sammanhängande förhållanden hafva äfven varit af betydelse, och på dem
har man att i främsta rummet taga sikte. Detta gäller särskildt
torparens osäkra ställning mot jordägaren. Då torpupplåtelsernas
ändamål oftast, såsom nämndt är, varit nyodling, betraktades det
från början naturligt, att jordens ökade värde kom jordägaren
till godo utan direkt ersättning till torparen. Indirekt torde väl
sådan ersättning hafva utgått i och genom själfva villkoren för
upplåtelsen. Men till ytterligare förbättringar har ett sådant
system, som beröfvar torparen frukten af hans arbete, icke
sporrat. I samma mån, som fordringarna på intensivt jordbruk
inom orten stegrats, har därför torparnas ställning blifvit
vanskligare. Antingen har jordägaren utkräft sin rätt till det genom
torparens arbete ökade värdet å jorden eller ock har fruktan
därför afhållit torparen från jordförbättringar. Enahanda är
förhållandet ofta i fråga om underhåll och förbättring af
byggnaderna.
Vidare ha de dagsverken, som torparen i regel haft att
utgöra, med hänsyn till det stegrade värdet af arbetskraften
kommit att ställa sig allt mera betungande, särskildt vid större torp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
