Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Torparklassens bevarande. Af Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 CURT ROHTLIEB
ägaren enligt förslaget vara skyldig att vid tillträdet
tillhandahålla bostadshus och för jordbrukets bedrifvande nödiga
byggnader i brukbart skick äfvensom svara för underhållet däraf under
arrendetiden. Denna grundsats står i god öfverensstämmelse
med jordägarens egenskap af tillika arbetsgifvare och, i vidsträckt
mening, kapitalist. I talrika fall, kanske i regel, hafva för
resten liknande bestämmelser redan länge tillämpats.
Betydelsefullare är då den brukaren af samma slags
lägenhet i förslaget tillförsäkrade rätt till ersättning för nyodling,
trädgårdsanläggning och annan jordförbättring än sådan, som
afser bättrande af brister vid tillträdet, om fastighetens värde
däraf varaktigt ökats. I jämförelse med gällande lag (d. 14
juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom, §§17 och 18) är
detta ju ganska radikalt. Betydligt längre i häfdandet af
torparens rätt till frukten af sitt arbete går emellertid den finska
lagstiftningen om lega af torp, landbolägenhet och
backstugu-område af den 12 mars 1909, ehuru den i många afseenden
gifvit anledning till allvarligt klander. Brukare af torp eller
landbolägenhet, som förbättrat legoföremålet i afseende å jord eller
nödiga byggnader och öfriga anläggningar, har af samma
lagstiftning (§ 25) helt generellt förklarats vid legotidens slut
berättigad till ersättning för värdeökningen, dock ej mera än den
kostnad, som vid legotidens slut vore af nöden för arbetets
utförande. Det af kommissionen uppställda villkor för
ersättningsskyldighet från jordägarens sida, att värdet skall hafva
ökats »på varaktigt sätt», förefaller föga rationellt. Ett värde,
varaktigt eller ej, som härrör ur torparens arbete, bör väl ej
af en lagstiftning, tillkommen särskildt för betryggande af
torparens rättsställning, tillerkännas jordägaren utan all
ersättningsskyldighet. Om exempelvis arrendatorn försatt jorden i
bättre kultur, är förbättringen tydligen föga varaktig, för så
vidt nämligen jordägaren ej ständigt håller jorden i samma
kultur. Med andra ord: jordägaren drar vid lägenhetens
öfvertagande vinst af arrendatorns odlingsflit, men behöfver, med
hänsyn till sin egen möjligen inträffande försumlighet, ej
ersätta dennes kostnad och besvär. Följden af en sådan
begränsning af ersättningsskyldigheten och därmed äfven af brukarens
odlingsifver kan säkerligen icke sägas vara gagnelig för det
allmänna. I den händelse säker utredning om förbättringens
värde ej kan förebringas, torde, med tillämpning af vanliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
