Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Russificeringspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGP:NS FRÅGOR 20?
politisk synpunkt, är därför en publikation sådan som den sedan
1910 i Berlin utkommande Zeitschrift fur osteuropäische
Ge-schichte. Man finner där ej blott uppsatser, recensioner, notiser
och bibliografier, utan också i hvarje häfte systematiskt uppställda
referat af hufvudinnehållet i de tidskrifter, som beröra den slaviska
världens historia, och en bland de stående rubrikerna inom denna
afdelning heter »Russland im 20. Jahrhundert». Äfven i de längre
artiklarna behandlas stundom ämnen, som åtminstone kunna anses
tillhöra politikens gränsmarker.
l det senaste häftet af tidskriften (Bd II: 2) refererar d:r A. v.
Hedenström under titeln Zur baltischen Geschichte des 19.
Jahrhunderts en 1909—10 i Petersburg utkommen aktpublikation
af synnerligt historiskt-politiskt intresse, Iz archiva knjaza S. V.
Sjachovskogo (3 delar, tillsammans öfver 1,000 sidor), ett urval ur
den samling af statshandlingar, som den 1894 aflidne guvernören i
Estland furst Sergej Sjachovskoj under sin tjänstetid lät kopiera för
att bevara i sitt arkiv.
Det var år 1885, som guvernörsposten i Reval besattes med den
32-årige furst Sjachovskoj, en slavofil af Aksakovs skola, glödande
anhängare af den ortodoxa kyrkan och oförsonlig fiende till de
judiska »parasiterna» liksom till tyskarne. Sin obekantskap med
språken i det nya verksamhetsområdet hade han öppet erkänt i
Petersburg och fått till svar, att det utgjorde intet hinder. Frågan om
ryskan som ämbetsspråk blef också den första konfliktanledningen.
För guvernören betydde det estländska ridderskapets och staden
Revals högtidligt åberopade kapitulationer med tsar Peter af år 1710
ej annat än »mytiska privilegier af diverse svenska och polska
härskare under 18:de århundradet». »Man måste mot tyskarne rikta
starka, bedöfvande slag, men inte befatta sig med småsaker», skref
han till en vän efter vunnen seger.
Det bästa vapnet mot all separatism såg han i den ortodoxa lärans
utbredning bland esterna. I ett bref från 1887 heter det:
»Låt oss icke vara blinda. Hela den baltiska frågan kan endast och allenast
lösas genom bondebefolkningens öfvergång till den ortodoxa kyrkan.
Luthera-nismen är det enda bandet mellan tyskarne och de infödda.. . Glöm icke, att
Ryssland och ortodoxin äro ett och detsamma. Nationaliteten förbleknar eller
försvinner i ortodoxin.»
Bland hans första åtgärder var också att afbryta det lutherska
kyrkobygget i Puchtitz, och före sin död hade han glädjen se den
därstädes påbörjade kyrkan förvandlad till ortodox.
Hans sträfvanden kröntes dock icke alltid med önskad framgång.
Hans mot »baronerna» och den lutherska kyrkan riktade
agrarpolitik till de rättrogna estniska arrendatorernas förmån möttes ej
med tillbörligt bifall i Petersburg. Och hans reformplaner på
undervisningens område, åsyftande bland annat ryskans ställning som ensamt
undervisningsspråk i folkskolorna och Upphäfvandet af Dorpats
teologiska fakultet, »som utbildade politiska agitatorer för prästämbetet»,
försvårades genom att i spetsen för hela den grenen af Östersjöpro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
