- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Andra årgången. 1912 /
208

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Russificeringspolitik - Aehrenthal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

208 DAGENS FRÅGOR

vinsernas förvaltning stod en man, om hvilken han i ett bref till
inrikesministern 1890 harmset utbrister: »Antag, att han på någon
väg får veta, att en viss lärare är af skadlig riktning. Skall han
af-skeda honom? Kapustin — åh nej!»...

Mot slutet af sin bana såg Sjachovskoj äfven esterna med helt
andra ögon än i början. Då hade det hetat: »Det föreligger icke
den ringaste grund till farhågor för att det skulle kunna bilda sig
en estnisk folkstam. Det skall och kan aldrig ske.» Det var blott
den tyska knutpiskan, som hindrat och hindrade esterna att
fullständigt sammansmälta med Ryssland, såsom »syrjaner, mordviner,
tjuvasjer, tjeremisser» och andra deras stamfränder gjort. Men sju
år senare låter det ej längre så. Då är »den baltiska separatismen
slagen till marken af regeringen, dess principer ha förlorat sin
betydelse, blott en obetydlig grupp tyska patrioter hålla af fanatism
och politisk kortsynthet fast vid dem». Men i dess ställe framträder
nu den estniska separatismen, och det är mot dess ledare som han
förordar öfvervaknings- och utvisningsåtgärder, det är dess litteratur
som bör censureras, dess föreningar som böra upplösas.

Det är ej många ord i dylika reflexioner, som behöfva utbytas
mot andra för att de skola äga full aktualitet för landet norr om
Finska viken, där vi känna den hotade kulturens samhörighet med
Sveriges ännu klarare, än vanligen fallet är i fråga om våra forna
»Östersjöländer».

Vid Aehrenthals död skref en engelsk tidning om den
bortgångne: »Den objektiva historieskrifningen skall ej
neka grefve Aehrenthal det erkännandet, att det var honom
dubbelmonarkiens internationella politik har att tacka för en återuppvaknad
själfkänsla och ett löftesrikt uppsving.» Med detta omdöme
sammanstämmer den i flera länders press starkt betonade iakttagelsen, att
Aehrenthal ej nöjde sig med den »briljante sekundantens» biroll, som
kejsar Wilhelm i ett beryktadt telegram efter Algeciras tillmätte hans
företrädare, grefve Goluchowski, utan att han från sitt ämbetstillträde
till de sista plågsamma veckorna af sitt lif förde en själfständig
österrikisk-ungersk politik och därvid återgaf den habsburgska monarkien
dess gamla plats som en faktor för sig, en faktor att räkna med, i
den internationella politiken.

Aehrenthal kom liksom sin läromästare Kalnoky och sin efterträdare
Berchtold via Petersburg till utrikesministeriet vid Ballplatz, liksom
dessa båda hälsad med lifliga ryska förväntningar om intimare
vänskap mellan Wien och Petersburg och om för Ryssland fördelaktig
samverkan mellan de båda makterna i deras Ralkanpolitik. Kalnoky
kom att framgångsrikt motverka Rysslands åtrådda hegemoni öfver
den bulgariska politiken, Aehrenthal sönderbröt
Murzstegöfverenskom-melsen af 1903 och genomförde Bosnien-Herzegovinas införlifning i
segerrik diplomatisk fejd mot Isvolskijs nervösa försök att åvägabringa
en allmän kompensationskongress. Återstår att se, om de ryska
förhoppningarna på grefve Berchtold skola visa sig mindre illusoriska.

Aehrenthal.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:18:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1912/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free