Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Affären Duchesne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 DAGENS FRÅGOR
tutet i Rom och efter kardinal Mathieu en af franska akademiens
40 odödlige, en bärare af den ärorika vetenskapliga traditionen från
maurinkongregationens tid. Redan för årtionden sedan tillvann han
sig den lärda världens uppmärksamhet och beundran genom sina
ypperliga textupplagor af några den medeltida kyrkohistoriens
viktigaste källskrifter, enkannerligen den samling påfvebiografier från
aposteln Petrus till 800-talets slut, som är känd under namnet Liber
pontificalis. Under åren 1906—1908 har han på grundval af ett äldre
arbete och som frukten af en lefnads forskningsmödor utgifvit sitt
största och mest kända verk, den trebandiga Histoire Ancienne de
l’Egli s e, ett arbete där författarens häpnadsväckande lärdom och
lysande framställningskonst hand i hand skapat väl den yppersta
skildring vi äga af den gamla kyrkans historia.
Författaren har själf varit väl medveten om att han rörde sig på
ett område, där otaliga försåt och faror lura på en kritisk och
nykter forskare, tillika iklädd den heliga romerska kyrkans
prästdräkt. Före arbetets offentliggörande i dess franska gestalt
underkastade han detsamma en granskning af påfvens officielle teologiske
rådgifvare, »magister sacri palatii», den lärde dominikanen Mgr Lepidi,
ex officio censor öfver i Rom utkommande kyrklig litteratur. De
tre banden öfverlämnades alltefter som de utkommo till påfven, och
Hans Helighet uttalade samtliga gånger i hjärtliga ordalag sitt gillande
till författaren. Vid arbetets öfversättande till italienska granskades
det ånyo, denna gång ej blott af Mgr Lepidi utan äfven af en
särskildt förordnad censor, Mgr Faloci-Pulignani, en — ej minst för sina
reaktionära tendenser — bekant forskare på franciskanhistoriens
område. Det var med dessa ortodoxa granskares imprimatur den
italienska upplagan vandrade ut i världen.
Det visade sig emellertid snart, att de af Mgr Duchesne vidtagna
försiktighetsmåtten ingalunda voro tillräckliga. Den ojämförligt
inflytelserikaste af alla katolska kretsar, jesuiterna, kastade sig in i striden
— och mot honom. Deras organ »Unitå cattolica» började ett
ursinnigt fälttåg mot Duchesne och hans verk. ’ En författare i
Preus-sische Jahrbucher har efter en af kardinalärkebiskopen af Verona
förordad skrift af jesuiten Rottagisio redogjort för några af de
anmärkningar, som framställts mot den franske lärdes verk, och
uppvisat, hur i en rad fall vedersakarne endast i den uppenbaraste
förvrängning af författarens mening funnit angreppspunkter mot hans
renlärighet. Den af jesuiterna öppnade kampanjen gjorde emellertid
verkan. Konsistorialkongregationen förbjöd på sin sekreterares,
kardinal de Lai’s, initiativ bokens användning i de italienska
seminarierna, ordenskongregationen under kardinal Vives y Tuto följde
exemplet för ordenshusens vidkommande, och slutet på det hela blef,
att det af den officielle påflige censorn approberade och af den
Helige fadern själf lofordade mästerverket i sin italienska dräkt för
några veckor sedan — uppfördes å index.
Mgr Duchesne gjorde omedelbart hvad en god kyrkans son ägnar
och anstår: laudabiliter se subjecit, såsom det heter på det kuriala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
