Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Dickens-minnet - Produktion och fördelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 218
det sentimentala, de talrika heterogena, från olika äldre litterära
föregångare öfvertagna elementen, försvinna för dess fängslande kraft.
Egendomligt för Dickens, och betecknande både för lösligheten i
hans komposition och frånvaron af koncentrering i hans
berättelsekonst är, att man i allmänhet endast med svårighet, hur väl
man än känner honom, förmår hålla hans böcker och människor
skilda åt i sitt minne. Så godt som alla hans figurer kunna
tänkas passera från den ena boken till den andra; de röra sig
alltid i ungefär samma omgifning och tyckas alla ha ganska lätt
att komma öfverens. Häri framträder äfven Dickens’ svaghet som
människoskildrare; han omfattar endast ett visst begränsadt område,
och hvad som faller utanför detta, är honom i allt väsentligt
främmande. Men på sitt sätt bidrager denna svaghet att göra hans
skildringar mera intima, mera omedelbara; han skildrar endast hvad han
till fullo förstår, och i återgifvandet af detta har han uppnått ett
mästerskap, som för alla tider tillförsäkrar honom ett rum bland
romandiktningens största namn.
Den debatt, som under sistlidna månad förts i pressen
om afkastningen af vårt lands malm- och
skogskapital, har framtvungit någon liten uppmärksamhet
åt den ej alldeles oviktiga frågan, huru Sveriges folk skall kunna draga
största nytta af de rikedomar hvarmed naturen utrustat det.
Visserligen har man försökt finna partipolitiska synpunkter för detta
som för allting annat, ehuru man skulle trott, att frågan kunnat
bedömas efter relativt objektiva grunder. Det enda parti, som man
tycker på grund af själfva sin ställning borde vara själfskrifven
anhängare af en ökad nationalafkastning, vore det socialdemokratiska;
ty utan en sådan vore ju äfven de blekaste möjligheter att realisera
dess ideal uteslutna.
Men just här har man fått se följderna af den olycksaliga
sammanblandning af produktions- och fördelningsfrågorna, som synes vara
på väg att omöjliggöra all förnuftig ekonomisk diskussion. Man tar
ståndpunkt till tullfrågan allteftersom man sympatiserar med den
ena eller andra klassen, som drar nytta eller lider skada af tullarna,
men man ägnar knappt en tanke åt frågan, om nationalafkastningen
som helhet ökas eller minskas däraf; man begär att få veta om
trust-väsendet medför gagn åt ens vänner eller åt ens fiender, i stället för
att fråga hvilken förändring det medför i produktivkrafternas
effektivitet; och på samma sätt förfasar man sig nu öfver tanken på en
ökad malmexport — därför att den anses gynna Grängesbergsbolaget.
Det förnuftiga måste väl vara att först försöka få till stånd den
högsta möjliga nationalinkomst. Skulle så vara, att denna inkomst
då blefve fördelad på ett sätt, som man ej ansåg lämpligt, så borde
man naturligtvis sörja för en ändring härutinnan; men M förhindra
en produktion, därför att den anses skaffa ökade inkomster åt
somliga men ej åt andra, smakar af Teljetokarnas nationalekonomi.
Produktion oeh
fördelning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
