Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Vårt senaste Utopia. Af Gösta Bagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅRT SENASTE UTOPIA 219
Under kritik särskildt af den socialdemokratiska vänsterns
och syndikalismens samhällsuppfattning förnekar Steffen, att
den sanna demokratien skulle fordra folkets, den stora massans,
omedelbara inverkan på lagstiftning, regering och
administration. Han drar upp konturerna till sitt demokratiska
idealsamhälle, där ämbetsmännen utses af hela folket, icke få sina
sysslor för lifstid, kunna aflägsnas, då nationen så finner
nödigt, och stå under kommando och kontroll af folkets ombud,
regeringen. Denna å sin sida skall ledas och kontrolleras af
en särskild församling af ombud, som har den lagstiftande
och högsta kontrollerande makten (»det senare möjligen
jämsides med statschefen»). Regeringen och i sista hand äfven
statschefen bör framgå ur parlamentet, genom hvars omval
rättelser och systemförändringar kunna åstadkommas.
Genom ett sådant statsskick och genom ett höjande af de
f. n. alltför låga ekonomiska och kulturella lefnadsnivåerna
skall man kunna uppnå den sanna demokratien, »alla
myndiga medborgares (mäns och kvinnors) delaktighet uti eller
kontroll öfver all den politiska och ekonomiska
maktutöf-ningen inom samhället — dock icke såsom själfändamål, utan
helt och hållet med det allmänna bästa såsom mål».
Nu är det ju emellertid så, att om folkets ombud,
representanter och funktionärer utses aldrig så demokratiskt, så
kunna de genom ökade insikter eller ökad ansvarskänsla
komma i en olöslig motsättning till den understundom också
enligt Steffen mindre förståndiga »folkviljan». Hur skola
sådana situationer uppklaras? Jo, enligt Steffen skall
motsättningen mellan de styrande och de styrda upphäfvas genom den
viljeharmoni, som måste förefinnas, då alla endast arbeta för det
allmänna bästa. Detta skall uppnås genom en systematisk
själf-uppfostran såväl bland massorna som de styrande. Massan måste
öfva den demokratiska dygden att för tillfället, tills
erfarenheten visar, hvem som har rätt, låta bestämmanderätten
okränkt ligga kvar hos dem, som fått förtroendet att utöfva
den i det allmännas intresse. En i sanning beundransvärd
optimism hos den, som på så nära håll varit i tillfälle att
iakttaga demokratiens benägenhet att utöfva denna dygd och
som dagligen och stundligen bör ha erfarenhet af äfven
ekonomiskt och kulturellt mycket högtstående människors
enighet ifråga om uppfattningen af »det allmänna bästa».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
