Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Vårt senaste Utopia. Af Gösta Bagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 VART SENASTE UTOPIA
En annan svårighet, som det Steffenska demokratiska
idealsamhället har att kämpa mot, är majoritetsförtrycket
och det otillbörliga undertryckandet af skilda
folkgruppers och individers meningar och intressen. Det är ju en
svårighet som förf. icke förbisett, men han hoppas och är viss om
att i det mognande demokratiska samhället alla klasser,
grupper eller partier skola vara eniga om demokratiens innebörd och
fundamentala värde och därför omöjligt kunna underlåta att
taga billig hänsyn till hvarandra. Endast de odemokratiskt
sinnade komma att bli missnöjda. Och därmed är ju också det
problemet löst!
I denna idealstat skall också det moderna lefnadssättets
materiella, mekaniska bundenhet och mekanisering af de
stora massornas ekonomiska verksamhet försvinna, då
»den mognande demokratien skall både eftersträfva och
lyckas uppfinna sådana gestaltningar af produktionstekniken
och arbetsdelningen, som upphäfva dessas närvarande
kultur-fientliga verkningar och tillåta producenten att, såsom
sådan, åter blifva en mångsidig, lefnadsglad helmänniska i
stället för en förkrympt, uttråkad delmänniska. Konstens ande
och teknik måste åter blifva härskande i det materiella arbetet,
så att detta blir ett ädelt själfändamål, samtidigt med att det
är ett medel för uppnående af den oumbärliga materiella
behofstillfredsställelsen.»
Detta den svenske socialistiske nationalekonomens svar på
hvad som blir kvar, sedan man rifvit ned det mot vetenskap
och sundt förnuft stridande i den verkliga socialdemokratiska
förkunnelsen har ju, som hvar och en vid första påseende
märker, mycket starkt utopiska drag. Tron på uppfostrans
makt och den sociala omgifningens omdanande förmåga för
tankarna ovillkorligen tillbaka till falangstären och Ikarien,
till William Morris’ »Nowhere» och Anton Mengers
framtidsstat, till föreställningar och tänkesätt, som ligga våra dagars
moderna, historiskt skolade samhällsuppfattning så oändligen
fjärran. Men det kan icke hjälpas, att utopierna icke blott ha
en fängslande dragningskraft för fantasien utan också verka upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
