Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Vårt senaste Utopia. Af Gösta Bagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 VÅRT SENASTE UTOPIA
Huruvida Steffen anser, att den fattiga befolkinngens genom
minimistandarden förbättrade lefnadsförhållanden skola öka
produktiviteten till den grad, att den höjda standarden genom
den sålunda uppkomna produktionsökningen skall kunna
upprätthållas är svårt att säga. En del uttalanden tyda härpå,
andra på motsatsen. Frågan är i hvarje fall ytterst invecklad,
den utgör själfva kärnpunkten i problemet, men kan icke alls
sägas vara utredd af prof. Steffen, jå, ej ens behandlad. Det är
ju icke fysiologiska minima, det är tal om, utan tydligen en
ofantligt mycket högre lefnadsstandard. Hvarje ökning i
konsumtionen, som medför en större ekonomisk effektivitet hos
arbetaren, kan lämna ett lika stort tillskott till folkinkomsten,
som den drar ifrån densamma, och alltså tillåta balansens
upprätthållande; men hvarje annan utvidgning af densamma,
hur önskvärd en sådan än kan vara, är i längden omöjlig
utan en ökning af produktionen. Att sätta en riktig gräns är
naturligtvis en oerhördt svår sak, för hvilken väl en
demokratisk stat, där en uppdrifning af den legala
minimistandarden ligger i de maktägande klassernas förmenta intresse, är
föga lämpad. Här tillkommer, att ett fastställande af dylika
höga materiella minima, som ingen medborgare kan sjunka
under, hur illa han än sköter sig, skulle aflägsna högst
kraftiga incitament till själfförsörjning, som finnas i det
nuvarande samhället, och att en stor del af de ökade inkomsterna
för de fattigare klasserna med säkerhet icke skulle användas
till ett lefnadssätt, ägnadt att öka arbetets effektivitet.
Det faktum vi ha att gå ut ifrån är, att den nuvarande
produktionen är för liten för att afskaffa fattigdomen. En
folkinkomst, som vid jämn fördelning skulle ge hvarje individ,
låt oss säga trehundra kronor om året (Se Svensk Tidskrift
årg. I, s. 232) är gifvetvis oerhördt mycket för låg för att
kunna åstadkomma Steffens minimistandards. En sådan
fördelning, som ju skulle medföra en större produktion af
nödvändighetsvaror än hittills, innebure dessutom en öfvergång
från näringsgrenar med tilltagande produktivitet per enhet —
industrien — till näringsgrenar med aftagande produktivitet
— jordbruket — sålunda ytterligare en minskning af den
totala nationalinkomsten. Om produktionen aldrig så mycket
organiseras »i enlighet med nationens verkliga behof», som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
