Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Utrikespolitisk öfversikt. Det allmänna läget — Tripoliskriget — Den stora kolstrejken. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 UTRIKESPOLITISK ÖFVERSIKT
kinesisk handling: »tronen» befallde republikens införande, och
det trogna folket lydde! Som »republikens befullmäktigade
organisatör» arbetar nu Juan-sji-kai under betydliga svårigheter
för att få ordning och reda i det stora trasslet, hålla
plundrings-lystna soldater i tygeln, efter förmåga trygga rikets
sammanhållning och förbereda en ny författning, som på en gång
hjälp-ligt motsvarar de västerländska idealen hos revolutionsledarna
och blir möjlig att tillämpa i ett, trots kulissförändringen,
alltjämt och alltigenom österländskt samhälle.
I Mexico börja följderna af Diaz7 störtande att visa sig. Gamle
»Don Porfirio» förstod i det längsta att något så när
upprätthålla ordningen, fast med despotiska medel och under på sista
tiden tilltagande korruption. Den »folkvår», som följde på
»tyrannens» störtande, har hittills tagit formen af ett
släktkotteris ungefär lika godtyckliga välde plus ideliga revolutionsförsök
från andra kotterier. Den uppmärksamhet, hvarmed denna
utveckling följes i Förenta staterna, blir gifvetvis desto lifligare,
ju närmare Panamakanaleii närmar sig sitt fullbordande och
den stora republikens intressen söderut därigenom tilltaga i
omfattning och intensitet.
I Tyskland inleddes året med allmänna val till riksdagen.
Därvid visade det sig, att furst Bulow blef sannspådd. Det
»blå-svårta» block, som gjort ända på hans på sin tid mycket
omtalade »konservativ-liberala parningspolitik», fick vid
valurnorna upplefva sitt Filippi. Socialdemokraterna företogo en
glänsande uppmarsch, men någon hållfast vänstermajoritet kom
ej till stånd i den nya kammaren, såsom den långvariga oredan
vid valet af riksdagspresidium nogsamt visade. Och för öfrigt
skulle ej ens en öfverväldigande vänsterseger vid riksdagsvalen ha
betydt något »genombrott» till parlamentarism. Nu som förr
är det kejsaren och hans rådgifvare, som i hufvudsak bestämma
kursen, naturligtvis i viss mån påverkade af rådande
partiförhållanden inom representationen. Själfva osäkerheten i fråga
om majoritetsförhållandena bidrager rent af att än mer än under
de nästföregående åren åhvälfva regeringen ansvaret för den
inre politikens allmänna riktning. Hittills följes — som bl. a.
framgår af förslagen till täckande af de nya militärutgifterna —
en trefvande kompromisstaktik: de konservativa ha tills vidare
sluppit undan den »familjeupplösande» arfsskatten, för hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
