Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Moderskapsförsäkringen och kvinnorna. Af M. Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERSKAPSFÖRSÄKRINGEN OCH KVINNORNA 255
nödvändig förbättring af deras ställning, skulle kunna hälsas
med tillfredsställelse just af kvinnorna själfva. I stället kan
man icke undertrycka den tysta frågan, hvarför kvinnorna ej
begagnat detta tillfälle att söka främja och stödja en reform,
som velat råda bot för ett uppenbart socialt missförhållande
inom deras egen krets. Det är nu andra gången på få år, som
samma skådespel upprepas: kvinnorna i spetsen för dem som
löpa till storms mot ett försök att på lagstiftningens väg råda bot
mot faror och missförhållanden, hvilka känneteckna den
kroppsarbetande kvinnans ställning. Och båda gångerna förnämligast
därför, att denna lagstiftning af kvinnorna uppfattats såsom en
kränkning af vissa rättfärdighetskraf, hvilkas häfdande blifvit
en alla andra hänsyn öfverskuggande hufvudsak. Hvarför har
man så sällan kunnat erfara, att de kvinnovärldens
organisationer, om hvilka det här närmast är fråga, trädt fram till kamp
eller maning, när det på det här behandlade området —
arbetarskyddslagstiftningens — gällt att positivt skapa något, att bereda
lyckligare arbetsförhållanden för kvinnorna och barnen? Ett
utmärkt tillfälle härtill har — utom när det gällde
nattarbetslagen och moderskapsförsäkringen—just under de sista åren
gifvits, då ju hela skyddslagstiftningen varit under revision för att
under innevarande riksdag få sin nya gestalt fastställd. Men föga
ha kvinnorna begagnat sig af denna möjlighet. Så snart däremot
ett förslag framställts, där någon af kvinnorörelsens ledande
trossatser trötts sväfva i fara, då ha rösterna klingat i forte och då
har det sociala reformbehofvet antingen förnekats eller blifvit
något mindre betydelsefullt. Kvinnosaken har häfdats, äfven
om en kvinnornas sak fått lida.
Vi vänta af kvinnorna, om och när de stiga fram till
deltagande i samhällsarbetet, framför allt en från ofruktbar lärotro
frigjord åskådning af världen och människorna, ett mildare och
varmare ljus öfver lifvet. I stället för den frostiga luft, som
står kring dogmernas predikosäten — lärorna och deras
förkunnare må vara hur förträffliga som helst — hoppas vi, att
kvinnorna skola föra med sig till sitt arbete i samhällets tjänst
en varm mänsklighet, som, alla andra hänsyn till trots, skall
sättas i högsätet och få verka där i främsta rummet vid
sträfvandet för socialreformens genombrott och lyckliga gestaltning. Våga
vi tro, att de förhoppningarna skola infrias?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
