Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Prof. Hjärnes bok om revolutionen och Napoleon. Af Helge Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROF. HJÄRNES BOK OM REVOLUTIONEN OCH
NAPOLEON
»Le bloc des légendes révolutionnaires se désagrége å mesure
que progresse la puré science.» Dessa ord, nyligen fällda af
en fransk historiker, hade kunnat stå som motto på det arbete,
som professor Harald Hjärne utgifvit under titeln »Revolutionen
och Napoleon. Några drag och synpunkter.» (Stockholm 1911).
Framgånget ur en serie föreläsningar, hållna vid Göteborgs
högskola våren 1910, afser det att gifva den bildade publiken
en inblick i några af den moderna revolutions- och
Napoleons-forskningens viktigaste resultat och problemställningar, och det
konkurrerar sålunda icke med de framställningar af samma
ämne, som utan mycket bekymmer om »les progrés de la puré
science» uppföra revolutionsdramat i en rad tablåer och
spök-scener, där dekorationerna betyda det mesta. Det är ingen bok
för anekdotjägare, ingen kost för bortklemade magar; men för
enhvar, som vill göra en mer än ytlig bekantskap med den
stora omhvälfningstidens historia, utgör den en lektyr af högsta
värde och intresse. Författaren har med denna bok lagt ett
vittnesbörd till många föregående om sitt massiva vetande och
sin dogmfria uppfattning af historiska företeelser, och han har
förstått att på sitt ämne anlägga synpunkter, som icke äro de
alldagliga och som först af den nyare forskningen gjorts
tillgängliga.
Man kunde nästan önska, att förf. bland sina »drag och
synpunkter» upptagit en teckning (utöfver de antydningar som
gifvas) af själfva revolutionshistoriografins utveckling i dess
mer representativa verk, men måhända hade en sådan lätt svällt
ut till en framställning af antagonismen mellan revolutionär
och konservativ tanke i det nyare Frankrikes kulturhistoria.
Partilidelsen har länge haft fritt spel i revolutionens annalistik,
och den lär aldrig blifva fullt tyglad af »la puré science», om
också krafvet på full bevisning och dokumentering alltmer för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
