Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Svensk försvarsvilja och dess vedersakare. Af Herman Brulin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 SVENSK FÖRSVARSVILJA OCH DESS VEDERSAKARE
division F-båtar, hvilket, trots Aftonbladet, nog är nödvändigt, om det skall
vara någon mening i det hela. Och detta är ändå det minsta. Långt, långt
viktigare är det att intresset för försvaret börjar vakna. Icke bara hos de
val-situerade aktionärerna i hr Lindmans bolag, utan ute i folkets djupa led...»
Man märke, hur i samma andedrag och på samma plan
pansar-båtsinsamlingen — ironiskt menadt — och folkförtroendet — seriöst
menadt — göras till frukter af vänstergenombrottet. Är det
orättvist att fråga, om här bara föreligger ett brott mot den ironiska
stilens konsekvens eller också ett försök att ockra på den okritiske
läsarens ouppmärksamhet?
Men det skulle brukas kraftigare medel. D. 10 febr. framför
Dagens Nyheter dels öfver strecket hr Erik Söderström, som på 4
spalter besvarar frågan »Kan aktiebolag ingå som medlem i Svenska
pansarbåtsföreningen?» — visserligen på ett sätt, som gjort föga
intryck vare sig i teorin eller praktiken — dels under strecket
häradshöfding Ludvig Sandberg från Domaregården i Tranås, som på 9
kvartsspalter utlägger sina välsvarfvade »reflexioner i
pansarbåtsfrå-gan». Han uppvisar där, enligt D. N:s betyg följande dag, »på ett
fullt bindande sätt», att pansarbåtsföreningens insamling, genom att
teckningens bindande kraft göres beroende af villkoret om F-båten,
»är bestämdt partipolitiskt färgad». Han går t. o, m. så långt, att
han yttrar:
»Skulle föreningen lyckas framtvinga påbörjande af F-båten innevarande år,
innebure detta enligt min uppfattning en sådan dekonfityr för regeringens
försvarsprogram, att regeringen icke skulle kunna kvarstanna.»
Och han förebådar redan den konsekvens, som han ett par veckor
senare drar genom det uttryckliga förslaget om en ändring af
föreningens stadgar, som borttoge det förargliga villkoret om F-båten 1912.
Det vore ju så lätt gjordt. »Det värsta som kan hända», refererar
D. N. (24/2)> »är att några föreningsmedlemmar utgå, men deras
utträde är ingen förlust, då de genom sin hållning gifvit tillkänna, att
de på ett illojalt sätt vilja utnyttja den försvarsentusiasm, till
hvilken föreningen riktat en så varm vädjan.»
Hade man i Domaregården ingen annan glädje af sitt uppslag, kunde
man trösta sig med att en månad igenom se det gå igen i D. N:s ledare, där
stundom äfven den allvarligt menade Björkquistska insamlingen mot sin
vilja fick göra fåfäng tjänst som instrument till utdragande af
»agitationens huggtänder». Och därmed var arsenalen icke uttömd. Dagen efter
de båda juristernas första uppträdande rycker en »känd och
framstående affärsman» fram med sitt berömda förslag om
pansarbåtsin-samlingens förvandling till progressiv pansarbåtsskatt. D. N. är
naturligtvis tvärt tillreds. Insamlingen har visat, »att hos den förmögnare
delen af vårt folk i närvarande stund finns både vilja och förmåga
att bära extra bördor» för försvaret. Erbjudandet måste göras
»fruktbärande icke blott för ögonblicket, utan för all framtid».
»Föreningens stiftare skola säkert vara stolta, om den idé de kämpat för
försäkras om en lifslängd större än deras egen.» — Är det orättvist att
fråga, om D. N. hoppats på möjligheten, att framtidsutsikten kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
