Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Teater och biograf. Af Tor Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304 TOR HEDBERG
föreställningar, helst i förbindelse med massverkan, och då skall
publiken återvända till det verkliga dramat på den verkliga
teatern. Då beror det på hur den under tiden förvaltat sitt
arf från fordom; det beror äfven på om den under mellantiden
gifvits möjlighet att icke endast lefva utan äfven utveckla sig.
Jag kommer därmed in på en lokal fråga, som kräfver en
vida grundligare behandling än hvad jag här kan prestera, men
som jag dock vill vidröra; frågan om en skatt på biografer och
andra liknande nöjeseteblissemang till förmån för de nu
otillräckligt statsunderstödda teatrarna. Förslaget därom, som utgick
från de Kungliga Teatrarnas styrelser, väckte genast stark
opposition, då det diskuterades i pressen och bland allmänheten. Man
talade om det orättfärdiga att taga från en konstart för att
skydda en annan, att beskatta småfolket till förmån för de
redan förut privilegierade i samhället m. m. Undertecknad,
som medverkat till förslaget, fick till och med af en ärad
teaterkritiker en admonition för att jag icke riktigt skulle
tänkt igenom förslagets innebörd. Jag låter med godt
samvete admonitionen gå tillbaka. Jag tror icke att de, som så
lätt och så ifrigt opponerat sig, tänkt igenom saken och icke
heller tagit kännedom om förslagets innebörd. Det gäller först
och främst icke att beskatta blott en nöjesart. Förslagets
konsekvenser innebära ett beskattande af alla möjliga offentliga
nöjen, äfven teatrar, till förmån för vissa, nu illa och tillfälligt
— genom lotterier o. d. — tillgodosedda kulturändamål,
däribland äfven nationalteatrarna. Och hvad särskildt biograferna
beträffar, så skulle beskattningen väl icke gälla småfolkets ganska
lättsinnigt tömda utan biografägarnas ganska lättvindigt fyllda
fickor, om nu någon verkan alls i det fallet skulle visa sig. Om
man medger att teatern kan och vill vara ett rätt betydelsefullt
kulturnöje — för att använda en icke allt för skrytsam
beteckning — om man vidare medger att biografen nu med från
teatern lånade resurser, ger ett betydligt mindervärdigt sådant, men
genom en tendens hos publiken, som ständigt förefinnes och
ständigt måste motarbetas, hotar teaterns existens, då synes
det mig vara en god och sund och naturlig politik att på den
mindervärdigas bekostnad skydda denna existens, till dess
smaken åter vändt sig till det bättre. Detta är, synes mig, icke
endast en rättighet, utan äfven en skyldighet för statsmakterna.
Med ett sådant stöd skulle naturligtvis följa förpliktelser, just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
