- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Andra årgången. 1912 /
330

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Svensk själfpröfning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

330 DAGENS FRÅGOR

past något fel, som man icke under tidernas lopp velat göra till en
specifikt svensk egenskap. Men vi kunna åtminstone i någon mån
trösta oss i det medvetandet att så godt som alla andra nationer
då och då fått höra ungefär samma oangenäma sanningar från sina
respektive moralisters och samhällsförbättrares sida. Laurin citerar
på ett ställe en vers ur \7ishetens Bok, som i vår gamla
bibelöfversättning lyder: Gudh öfwerseer medh menniskiornas synder, ät the
sigh bättra skola. Men den, som följer hela den långa rad af
själfföre-bråelser Laurin samlat, kan lätteligen få den föreställningen att det
svenska folket sedan urminnes tider befunnit sig i oförbätterlighetens
tillstånd. Afundsjuka, oenighet, svaghet för allt utländskt, brist på
samhörighetskänsla, ytlighet, egennytta, liknöjdhet för det allmänna bästa>
— allt detta och ännu mycket mera upphöjes af våra sedeförbättrare
under olika tidehvarf till rang, heder och värdighet af svenska
natio-nallyten. Jordens öfriga folkslag borde med rätta ha kunnat känna
sig kränkta af detta Sveriges tilltag att för egen räkning ockupera
snart sagdt alla åtkomliga moraliska svagheter. Men förmodligen har
man i allmänhet både här och där varit alltför upptagen af att hålla
ordning på sina egna kritici för att hinna med att följa äfven
främmande nationers själfpröfning.

Men äfven om största delen af de brister, som man under
tidernas lopp äflats att framställa som oupplösligt förbundna med den
svenska folkkaraktären, vid närmare granskning torde få betraktas
som gemensamma för den allra största delen af mänskligheten,
finnes det likväl i åtskilliga af de uttalanden, hvilka Carl Laurin i
historiskt syfte sammanställt, ett både djupt och tänkvärdt innehåll.
Sådana saker som Almquists och Heidenstams försök till svensk
na-tionalkaraktäristik kan man aldrig höra för ofta, och flera af de dii
minorum gentium, som fylla luckorna mellan de stora namnen,
erbjuda ett icke ringa intresse.

Emellertid skulle man mycket misstaga sig, om man ansåge Carl
Laurins bok endast för en om än intressant materialsamling. Den
innehåller nämligen vida mer än så. Författaren är nämligen
ständigt själf närvarande, och den kommentar, hvarmed han beledsagar
sin text, är ofta kanske mera fängslande än texten själf. Öfverallt
träder såväl hans ingående kännedom om den svenska kulturen som
hans djupa och uppriktiga kärlek till densamma i dagen, och om
hans ord här och där få en skarpare ton än eljest, såsom exempelvis i
skildringen af skandinavismens ömkliga fars med dess oräkneliga
tal-och punschorgier eller i kapitlet om allt det, som sammanhänger
med den 7 juni 1905, så är det en verklig och allvarlig patriotisk
indignation, som ligger bakom. Hans afsikt är att göra icke blott
de kritiska omdömen, som den svenska själfpröfningens tidigare
representanter fällt om vårt land och vårt folk, utan äfven och
framför allt de lärdomar, som vår historia har att skänka oss,
fruktbringande för vår framtida utveckling. Man kan i hela hans
framställning på det förträfflligaste sätt konstatera riktningen af hvad Dalin
yttrar om »en warsam Satyrisk Skrif-Arts Nytta». Ty äfven den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:18:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1912/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free