Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Tre valreformer - Jordfrågan i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 345
att säga »en man, ett röstvärde K Nu ha som bekant kretsar som
Kil-kenny och Durham med mindre än 16,000 invånare hvar sin
representant, liksom Romford med 312,000 och Wandsworth med 253,000.
Liberalerna lofva afhjälpande äfven af dessa missförhållanden, men först i en
oviss framtid — detta naturligtvis enär de tills vidare ej kunna undvara
det överrepresenterade Irlands starka tillskott till
regeringsmajoriteten och äro angelägna om att få förslaget genomdrifvet mot
öfver-husets suspensiva veto under innevarande parlamentsperiod, hvilket
vore omöjligt, om man skulle nu genast inlåta sig på det tidsödande
arbetet med valkretsarnas omreglering. Att regeringsförslagets
antagande skulle starkt och oberäkneligt påverka nuvarande
partiförhållanden, inses bäst däraf, att det skulle höja de valberättigades
antal från inemot 7 Va millioner till 10 millioner, hvartill komme
ytterligare 10 Va millioner, om rösträtten samtidigt utsträckes äfven till
kvinnorna, som ena hälften af kabinettet ju påyrkar. Man må ej
förtänka oppositionen, om den i det längsta motsätter sig en så
genomgripande förändrings vidtagande efter endast den slarfviga
detaljbehandling underhuset på vissa knappa lediga stunder i år kan
medhinna. I det praktiska England borde de abstrakta doktrinerna
ej alldeles få öfverflygla » statsnyttans» grundsats, som ju ibland
förhånas, men dock representerar något så betydelsefullt som den
samhälleliga själfbevarelsedriften.
Den senaste utvecklingen af de ryska
argrarförhållan-dena har tilldragit sig mycket liten uppmärksamhet
utanför Rysslands egna gränser. Icke desto mindre är kännedomen
om dessa förhållanden af grundläggande betydelse för hvarje försök
att begripa den väldiga kamp, som pågått och pågår inom det ryska
riket. Ryssland är ett bondeland. Bönderna är det, som bära upp
hela dess ekonomi och dess militära kraft. Endast en sjättedel af
befolkningen var vid tiden för 1897 års census sysselsatt i handel
och industri och endast en åttondel bosatt i städer. Särskildt vi
svenskar ha således allt skäl i världen att följa de märkliga
förändringar i den ryska bondeklassens rättsliga och ekonomiska ställning,
som ägt rum under de senaste åren.
Sin rot har som bekant bondeklassens efterblifvenhet i
lifegenskapen, som först år 1861 upphäfdes. Genom den friköpning af
jord, som genomfördes i sammanhang därmed, öfvergick jorden mot
penningelösen till största delen på byalaget, miren. För
lösesum-man skulle miren ansvara intill år 1920, då de sista andelarna
skulle erläggas, och miren kom därför, tvärtemot hvad
lagstiftaren åsyftat, att blifva den verkliga ägaren. Då den enskilde i
allmänhet (med undantag för de polska provinserna och en del af
Lillryssland) blott haft besittningsrätt till jorden, som ofta vid nya
fördelningar togs i besittning af andra, har hela jordbrukets
utveckling förlamats af en osäkerhetskänsla, som inga försök till tryggad
besittningsrätt kunnat afhjälpa. Den egentliga nydaningen af detta
mycket ofullständigt skildrade agrariska tillstånd tog sin början i och
Jordfrågan i
Ryssland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
