Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Malmfrågan. Af Herman Sundholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MALMFRÅGAN 361
något om tillverkningens storlek. Få torde utan vidare kunna
fatta siffran 61,000,000 ton, till hvilken kvantitet
tackjärnsproduktionen för närvarande uppgår, men om jag säger, att denna
mängd gjuten i form af en fyrkantig pelare, som jämnt passar
in på borggården till Stockholms slott, bildar en pelare af öfver
en kilometers höjd, då förstår enhvar, hvilken tackjärnsmängd,
som årligen tillverkas.
Gjorde man denna pelare af det järn — gjutgods samt
smidesjärn och stål — som jordens befolkning årligen konsumerar,
blefve den c:a 1,200 meter hög!
De ändamål, till hvilka järn användas, kunna uppdelas i:
1) kommunikationsändamål: järnvägsbyggnad och fartygsbyggnad;
2) krigsändamål; 3) »andra ändamål»: maskiner och verktyg,
balkar och annat byggnadsjärn, plåt o. d.
Konsten att bygga järnvägar är ju icke gammal. Från en
obetydlig början vid midten af 1800-talet växte järnvägsnätet
hastigt. Den största årliga tillväxten ägde rum i slutet af
1880-talet. Det då uppnådda antalet nybyggda kilometer per år har
sedan dess icke öfverskridits. Det är gifvet, att järnvägarnas
uppkomst förorsakade en stegring i järnproduktionen, men trots
det längden af nybyggda järnvägar — däri inberäknadt nya
dubbelspår vid äldre linjer — per år minskats, har dock
tackjärnsproduktionen fortsatt sin ökning; den är nu mera än
dubbelt så stor som i slutet af 1880-talet. Det framgår häraf,
att järnvägsnybyggnaderna ej kunna vara en orsak till
järntillverkningens tillväxt under de senaste årtiondena.
Men järn behöfves icke endast till nybyggnader utan äfven
till underhåll af järnvägarna. Det järnvägsmaterial, som
kasseras och utbytes, är dock icke förloradt. Det användes åter,
antingen förvandlas det på ett eller annat sätt till ny
järnvägsmaterial eller ock användes det till andra ändamål i stället för
järn, som, om så icke varit förhållandet, skulle särskildt
tillverkas för dessa. Man bör således för enkelhets skull kunna
säga, att det kasserade järnvägsmaterialet åter kommer till
användning vid järnvägarna och att endast omsmältningsförlusten
och afnötningen gå förlorade samt att det är dessa förluster,
som skola ersättas af nytillverkadt järn. Dessa förluster äro
svåra om ej omöjliga att exakt beräkna, men man erhåller ett
närmevärde, om man antager en kort varaktighet å
järnvägsmaterialen. Antager man en varaktighet af endast 20 år, finner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
