Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Malmfrågan. Af Herman Sundholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett sådant järnbehof torde icke kunna uppkomma inom en
så kort tidrymd som c:a 20 år, hvadan man med säkerhet kan
säga, att järntillverkningen ej kommer att växa i samma
proportion som hitintills. Då vidare en ej obetydlig del af det
järn, som konsumeras, härrör sig från järnskrot, hvaraf, som
förut visats, tillgången kommer att blifva rikligare, måste
tackjärnstillverkningen stegras i mindre grad än tillverkningen af
smidbart järn och stål.
Tackjärnstillverkningens oaflåtliga stegring kan således ej
blott dragas i tvifvelsmål, utan man kan äfven med tämligen
visshet, ja med visshet, säga, att den icke kommer att stegras
i samma proportion som hitintills; och därmed ha
malmexportens motståndare förlorat sina starkaste skäl för en minskning
af vår järnmalmexport eller för ett rent exportförbud.
Tar man sedan i betraktande den fullständigare kännedom, vi
under de senare åren vunnit om våra malmtillgångar, som visat
sig större än mången anade, samt de förbättrade metoder för
tillgodogörandet af våra fattigare malmer, som tillkommit senare
än malmfrågans första uppträdande, kunna vi med lugn motse
vår järnhandterings framtid, äfven om vår malmexport skulle
mångdubblas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
